Mobiliteten eller rörligheten för äldre människor är fortfarande ett område under utveckling. Det visar en VTI-studie gällande Norge, Danmark och Sverige där man har studerat äldre personers resande med personbil, kollektivtrafik, cykel, gång och i viss mån även övriga transportmedel som definieras av motoriserade rullstolar, skotrar, mopedbilar, etc. Åtgärder för att öka resandet med kollektivtrafik är på dagordningen i alla tre länderna. Det återstår dock mycket som kan förbättras enligt de forskningsrapporter och utvärderingar som ingått i studien. Exempelvis är mer än 200-300 meter en för lång promenadsträcka till eller från busshållplatsen för många äldre människor och miljön på stationer och hållplatser upplevs av många äldre som obehaglig och stressig. Dessutom bör information före och under resan vara både visuell och hörbar, informationstavlor bör placeras i ögonhöjd, tidtabeller ska vara lätta att läsa och förstå, det ska vara lätt att köpa en biljett och hantera biljettautomater, låggolvsfordon är att föredra, lediga platser ska finnas ombord och föraren ska inte börja köra innan passagerarna har satt sig. Det kan ofta vara små förbättringar som utgör skillnader för dem som reser, till exempel att trottoarer är utan trappor och att det finns bänkar på gångvägen till busshållplatsen. Dessutom handlar strategier och åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken inte bara om frågor som tillgängliga fordon, vindskydd och enkla trottoarer vid busshållplatser, utan också om frekvens och rutter i förhållande till resmönstren hos den nya rörliga generationen äldre. Dock är bristen på information och kunskap om kollektivtrafiken ofta utbredd bland äldre människor, vilket resulterar i att de reser mindre än de skulle ha gjort eller avstår helt från att använda kollektivtrafiken. Informationskampanjer skulle kunna samordnas bättre för att möta äldre människors resmönster. Nya sätt att sprida information med den senaste tekniken skulle också kunna organiseras i större utsträckning för att möta behoven hos äldre människor. Egentligen är problemet ibland inte brist på information, utan för mycket information eller fel slags information.

The present report is part of a larger project about mobility and its impact on older people’s well-being and welfare: Mobile age: The impact of everyday mobility for elderly people’s welfare and well-being. The heterogenity of older people is emphasised, not only with respect to physical age but also with respect to the specific resource situation and social context of everyday life. The geographical context of the project is Denmark, Norway and Sweden. The report is a literature review examining and evaluating measures designed to improve the independency of mobility among older people. While a few good examples of “best practice” in the Scandinavian area (Denmark, Norway and Sweden) have been highlighted, gaps and weaknesses remain. The areas which are examined in the present report are private car, public transport, cycling, walking and to some extent other transport modes defined by motorized wheelchairs, scooters, four-wheeled mopeds/motorcycles, etc. Measures to increase travel with public transport are on the agenda in all three countries, i.e. accessible vehicles and increased accessibility to the interchanges. Also, often small amendments through the travel route could make difference, such as pavements without stairs and benches on the way to the bus stop. Furthermore, strategies and measures for improving public transport concern not only issues such as accessible vehicles, wind shelters and plain pavements at bus stops, but also frequency and routes in relation to the mobility needs of a new generation of older people. However, lack of information and knowledge about public transport services is often rife among older people, which results in them travelling less than they might have done or shying away completely from using public transport. Information campaigns could be synchronised consciously to meet older people’s travel trajectories. New ways of providing information using the latest technology could be found to meet the needs of older people. Actually, sometimes the problem is not lack of information but too much of it or the wrong kind.