Denna studie har undersökt om äldre (65-84 år) bilförares olycksutveckling till någon del skulle kunna förklaras med teorin att sällsynta företeelser är förknippade med högre risk jämfört med vanligt förekommande företeelser (enligt Smeeds lag). Vår hypotes var att då äldre bilförares närvaro i trafiken ökar (fler äldre med körkort, mer bilanvändning), ökar olyckorna inte i samma mån utan mindre än vad en motsvarande lineär ökning skulle innebära. Olycksmaterialet har hämtats från Vägverkets olycksregister och exponeringsdata av två typer har utnyttjats: dels självrapporterade bilkörningsfrekvenser i en årlig enkätstudie och dels statistik om körkortsinnehav. Separata analyser gjordes på samtliga olyckor respektive olyckor med personskador (lindrigt och svårt skadade samt döda) som följd. Anledningen till denna uppdelning var att ändrade rapporteringsrutiner medförde ett minskat antal rapporterade egendomsskadeolyckor. Under den period och på den del av vägnätet som studerades, 1983-99 respektive statliga vägar, ökade inte det totala antalet olyckor normerat till antingen per bilförare eller per körkortsinnehavare. Betraktar vi i stället olyckor med personskador som följd och därmed en mer enhetlig olycksserie, finner vi en tydlig minskning av olyckstalen per person mellan 1983 och 1999, både bland de äldre och i hela den undersökta förargruppen (18-84 år). För att eliminera effekter av en allmän olycksutveckling, relaterades utvecklingen av äldre bilförares risk med riskutvecklingen i hela förarpopulationen under åren 1983-1999. Då analysen baserades på alla olyckor, hade de äldres olycksinblandning en minskande trend jämfört med hela förarpopulationen, oberoende av vilket exponeringsmått (körkortsinnehavare eller bilförare) som användes. Då analysen baserades på personskadeolyckor försvann denna trend. Slutsatsen blir att hypotesen fick visst stöd, eftersom ökningen av de äldres olyckor inte var i paritet med deras ökade exponering i trafiken. I verklighet är denna trend sannolikt ännu tydligare, eftersom de i analysen använda exponeringsmåtten, antalet körkortshavare och antalet bilförare, inte fångar upp de äldres mer frekventa bilkörning på individuell nivå. Samtidigt ger bortfallet av lindriga olyckor en skenbart fördelaktigare riskbild för de yngre förarna, eftersom äldreolyckor oftare är av allvarligare typ.