En sträcka på 800 m av motorvägen E6 söder om Ljungskile

(Bratteforsån-Lyckorna), öppnad för trafik 1991, uppvisade skador i form av

längsgående sprickor i hjulspåren redan efter ca 5 års trafikering. En

skadeutredning utfördes under 1996 och vägsträckan underhölls genom en

försegling av vägytan på de skadade avsnitten. Det var dock klarlagt redan då

att det fanns ett förstärkningsbehov. Under år 2000 hade vägen omfattande

längs- och tvärgående sprickbildning samt visade en omfattande spårbildning

med ojämnheter. Under år 2000 förstärktes sträckan genom fräsning och

påbyggnad inklusive armering med stålnät. Inom vägavsnittet anlades tre

provsträckor för undersökning av stålnätsarmeringens betydelse för upphöjning

och förbättring av bärigheten och motståndet mot sprickor och spår. Denna

rapport beskriver dessa sträckor samt redovisar resultat från uppföljning

under tre år. Det här är det första svenska försöket med stålarmerad väg där

uppföljningen skett med töjningsgivare i vägkonstruktionen. Syftet med

projektet i Ljungskile är att studera stålnätets förmåga att ge ökad bärighet

i vägkroppen och motverka sprickor och spårbildning i beläggningsytan.

Uppföljning med fallviktsmätningar visar inga nämnbara skillnader mellan

provsträckorna. Resultaten från töjningsgivarna i asfaltbeläggningen däremot

gav stora skillnader i töjningsnivå mellan provsträckorna. De största

töjningarna uppmättes på referenssträckan. Armerade sträckor uppvisade

betydligt lägre töjningar. Spårdjupsmätningarna med Primal visade hittills på

liten spårbildning och inga tydliga skillnader mellan provsträckorna. Om

tendensen till spårutveckling fortsätter kommer de båda stålarmerade

konstruktionerna uppvisa en något lägre spårbildning än referenssträckan.

Vägen har ännu bara trafikerats två år efter förstärkningsåtgärden och den

fortsatta utvecklingen är av största intresse att följa!