Vid sidan av återvinning till ny asfaltbeläggning används krossad eller fräst

asfalt ibland till bär- och förstärkningslager utan inblandning av nytt

bindemedel. Ibland tillsätts stenmaterial, men oftast används granulatet som

det är. Krossad eller fräst asfalt är ett sammansatt material av bitumen,

filler, sand och grövre stenmaterial samt inslag av obundna material som

kommit med vid borttagningen av beläggningen. Asfaltgranulat kan tänkas

ersätta både bundna och obundna traditionella bärlagermaterial. Mot den

bakgrunden har ett FoU-program genomförts åren 2001-2002 i syfte att studera

krossad eller fräst asfalt i obundna lager. Även blandningar av asfalt och

obundna vägmaterial eller asfalt och krossad betong har undersökts.

Detta notat behandlar erfarenheter från fält, både i Sverige och utomlands.

En inventering av äldre gator/vägar/gång- och cykelbanor har utförts i några

kommuner där krossad asfalt använts i mer än 10 år till obundna lager. I

Stockholm och Göteborg har ett antal provvägar byggts på senare år, vilka

redovisas i denna rapport. Fältmätningarna har gjort det möjligt att studera

bärigheten och stabiliteten i färdig väg och hur de med tiden påverkas av

trafiken. Andra aspekter är om krossad asfalt kan användas på alla typer av

vägar eller finns det begränsningar.

Uppföljningarna visar att krossad asfalt kan användas som obundet material

till bär- och förstärkningslager på gång och cykelvägar samt på de flesta

gator och vägar. Bindemedelsinnehållet, korngraderingen, andelen

stenmaterial, vatteninnehållet, temperaturen och packningsarbetet är faktorer

som påverkar egenskaperna hos lager med asfaltgranulat. Efterpackningen från

trafiken i kombination med sommarvärme medför med tiden en betydande

förhårdning och bindning av materialet vilket förbättrar egenskaperna i lager

av krossad asfalt. Det är vanligt att asfaltgranulatet, på mer trafikerade

gator/vägar, binder ihop till ett asfaltlager.

En viktig förutsättning för ett bra resultat är att utläggningen och

packningen görs på ett noggrant sätt. Krossade schaktmassor kan vara särskilt

lämpliga eftersom bitumeninnehållet är relativt lågt och andelen obundet

stenmaterial högt. Undersökningar i fält och på laboratoriet har visat att

den här typen av material kan få lika bra eller bättre lastfördelande förmåga

än till exempel krossade bärlagermaterial av berg. Mer kritisk är

stabiliteten om bindemedelsinnehållet är för högt eller om massorna packas

alltför dåligt. Asfaltgranulat skall inte användas på ytor där statiska

belastningar kan förväntas förekomma, till exempel parkeringsplatser,

eftersom risken då är stor för deformationer.

Efter krossning och sortering används samma förfaringssätt som vid utläggning

av bärlagergrus, det vill säga vattning, omsorgsfull packning och

packningskontroll. Asfaltgranulat kan vara svårpackat, vilket måste beaktas

om resultatet skall bli bra. En viss efterpackning kan uppstå i hjulspåren,

särskilt om massorna innehåller stor andel asfaltgranulat eller om lagren är

tjocka. Lämplig tjocklek vid utläggningen är 8-15 cm per lager. Det bästa

resultatet fås om materialet läggs ut under den varma årstiden. Vattningen

bör ske i omedelbar anslutning till vältningen eftersom vattnet snabbt rinner

igenom det till en början porösa och öppna materialet. Det kan vara en stor

fördel om de utlagda massorna trafikeras en tid (några veckor) innan de läggs

över med bundna lager. På så sätt kan den initiala spårbildningen tas upp vid

läggningen av de nya asfaltmassorna. Nypackat asfaltgranulat går bra att

trafikera eftersom ytan blir jämn och förhållandevis dammfri jämfört med

konventionella bärlagermaterial.