Ytbehandlingar har en lång tradition i Sverige som underhållsåtgärd på låg-

och medeltrafikerade vägar. Beläggningstypen är mycket kostnadseffektiv och

har därför använts i stor omfattning över hela landet. Ytbehandling ger

vägytan en bra friktion och textur, vilket är viktigt för trafiksäkerheten.

Tekniken är också miljöanpassad, bland annat behöver inte stenmaterialet

värmas upp och materialåtgången är relativt liten eftersom beläggningen är

tunn. De problem som oftast uppmärksammats med ytbehandlingar är stensläpp

och blödningar, typiska skador för ytbehandlingar med felaktig design eller

om utförandet fallerat. Nylagd ytbehandling uppfattas också negativt av

trafikanterna om löst stenmaterial finns på vägen. Tidig sopning är därför en

stor fördel. För att säkerställa att ytbehandlingen får ett bra utförande och

på längre sikt en god funktion har nya typer av bindemedel och

produktionsmetoder lanserats på marknaden. Exempel på detta är

polymermodifierade emulsioner, inblandning av brytadditiv för en mer

kontrollerad brytning av emulsionen och intensivare packningsarbete för att

påskynda härdningen av bindemedlet. Specialbindemedel kan i vissa fall ge

ytbehandlingen längre livslängd och därmed göra den kostnadseffektivare. De

kan också användas på vägar med högre trafikmängd på grund av bättre

prestanda. En fråga som diskuteras är hur sent på året ytbehandlingar kan

utföras. I ATB VÄG rekommenderas inte senare utförande än mitten av augusti.

Behovet av funktionsinriktade metoder för bestämning av slitstyrka och

beständighet bedöms vara stort, bland annat för att testa nya bindemedel,

studera effekten av förbättrade produktionsmetoder och för att bedöma

stenmaterialet. För att studera nyttan av modifierade emulsioner har ett

större provvägsförsök med ytbehandling utförts i Hälsingland.

Provvägsförsöket tar upp följande frågeställningar: - Inverkan av tidigt

respektive sent utförande på året? - Hur tidigt kan ytorna sopas - innebär

specialbindemedel snabbare brytning? - Hur påverkar specialbindemedel låg-

respektive högtemperaturegenskaper samt beständigheten hos ytbehandling -

minskar risken för blödning och stensläpp? - Relevansen hos

funktionsinriktade laboratoriemetoder (modifierade Prall samt

vinterkonditionering) genom provningar på borrkärnor från vägen?