Syftet med detta projekt är att ta fram genomsnittliga olyckskvoter (antal

olyckor

per miljon fordonskilometer) vid olika väglag, fördelade på olika

driftstandardklasser

samt dessutom med Sverige indelat i fyra klimatzoner. Olyckskvoterna

beräknas dels i absoluta mått, dels relativt risken vid torr barmark

vintertid.

Dessutom beräknas olyckskvoterna som funktion av hur ofta respektive väglag

förekommer under vintersäsongen, även detta såväl absolut som relativt.

Väglagen begränsas till de fem som förekommer vid polisens olycksrapportering

(torr resp. fuktig/våt barmark, packad snö/tjock is, tunn is/rimfrost samt

lös

snö/snömodd). Olycksmaterialet omfattar samtliga olyckor på det statliga

vägnätet

exklusive viltolyckor. I en fortsättning kommer olyckor med skadeföljden svår

personskada eller dödsfall att studeras.

Under de fyra vintersäsongerna 1993/94-1996/97 företogs väglagsobservationer

i cirka 2 000 punkter på det statliga vägnätet i de olika klimatzonerna.

Observationerna skedde i representativa punkter för vägar i de olika

driftstandardklasserna.

Ur Vägdatabanken har hämtats uppgifter för de fyra vintersäsongerna om

trafikarbetet i varje driftstandardklass och län samt polisrapporterade

olyckor per

väglag och län. Data summerades därefter till klimatzonsnivå.

Resultaten kan sammanfattas sålunda:

Is-/snöväglag har generellt sett cirka 3-30 gånger högre olyckskvot än den

för torr barmark, med väglaget tunn is som det farligaste

Olyckskvoterna vid olika is-/snöväglag har ett exponentiellt samband med

den andel av det totala trafikarbetet under vintersäsongen, som utförs på

det aktuella väglaget.