Syftet med detta projekt är att ta fram genomsnittliga olyckskvoter (antal olyckor per miljon fordonskilometer) vid olika väglag, fördelade på olika driftstandardklasser samt dessutom med Sverige indelat i fyra klimatzoner. Olyckskvoterna beräknas dels i absoluta mått, dels relativt risken vid torr barmark vintertid. Dessutom beräknas olyckskvoterna som funktion av hur ofta respektive väglag förekommer under vintersäsongen, även detta såväl absolut som relativt. Väglagen begränsas till de fem som förekommer vid polisens olycksrapportering (torr resp. fuktig/våt barmark, packad snö/tjock is, tunn is/rimfrost samt lös snö/snömodd). Olycksmaterialet omfattar samtliga olyckor på det statliga vägnätet exklusive viltolyckor. I en fortsättning kommer olyckor med skadeföljden svår personskada eller dödsfall att studeras. Under de fyra vintersäsongerna 1993/94-1996/97 företogs väglagsobservationer i cirka 2 000 punkter på det statliga vägnätet i de olika klimatzonerna. Observationerna skedde i representativa punkter för vägar i de olika driftstandardklasserna. Ur Vägdatabanken har hämtats uppgifter för de fyra vintersäsongerna om trafikarbetet i varje driftstandardklass och län samt polisrapporterade olyckor per väglag och län. Data summerades därefter till klimatzonsnivå. Resultaten kan sammanfattas sålunda: Is-/snöväglag har generellt sett cirka 3-30 gånger högre olyckskvot än den för torr barmark, med väglaget tunn is som det farligaste Olyckskvoterna vid olika is-/snöväglag har ett exponentiellt samband med den andel av det totala trafikarbetet under vintersäsongen, som utförs på det aktuella väglaget.