Denna studie syftar till att undersöka och kartlägga användningen av tillgänglighetsmått inom den offentliga sektorn i Sverige under de senaste 10 till 15 åren. Fokus ligger på transportsektorn och hur olika former av tillgänglighetsanalyser har genomförts, samt vilka specifika tillgänglighetsmått som har använts i dessa analyser. Tillgänglighet är en central fråga inom planering och politik, eftersom det direkt påverkar människors möjligheter att delta i samhället och utnyttja olika tjänster och resurser. Trots detta finns det en betydande variation i hur tillgänglighet mäts och rapporteras, vilket gör det svårt att jämföra resultat mellan olika studier och tillämpningar. Presentationen föreslås tillhöra Session om tillgänglighet - teori och praktik som leds av Krister Sandberg vid Trafikanalys.

För att genomföra denna kartläggning har en omfattande litteraturstudie utförts, som fokuserar på grå litteratur, inklusive rapporter och publikationer från statliga, regionala och kommunala myndigheter, samt akademisk forskning. Totalt samlades cirka 60 studier in, varav 30 analyserades mer djupgående. Urvalet baserades på relevans, geografisk spridning och användning av tillgänglighetsmått i olika sammanhang. Metoden kombinerade kvalitativ och kvantitativ analys för att bedöma tillförlitlighet, användbarhet och generaliserbarhet av de använda tillgänglighetsmåtten. Denna metodologiska ansats möjliggör en jämförande analys av hur olika tillgänglighetsmått används och tillämpas i praktiken.

Av genomlysningen kan vi sammanfattningsvis se att i nästan samtliga studier som analyserats har någon form av koppling till avstånd eller restid inkluderats. Vi kan också se i det insamlade materialet att tillgänglighet som begrepp, mått och beskrivning används framför allt för att kartlägga befintliga situationer och mer sällan för att analysera förändringar.

Kartläggningen och genomlysningen bekräftar den sedan länge vedertagna uppfattningen om tillgänglighetsbegreppets mångsidighet och komplexa uttryck i praktiken. Vad vi kan se finns det inget entydigt standardiserat sätt att beskriva tillgänglighet på. En mängd olika varianter och val gör tillgänglighetsmått svåra att jämföra mellan olika studier, trots att rapporternas syften är närmast snarlika.