Den svenska politiken för omställningen av transportsektorn har under de senaste två decennierna formulerats kring tre insatsområden: energieffektiva fordon, fossilfria drivmedel och ett transporteffektivt samhälle. Medan det funnits en stor samsyn kring de två första områdena, har begreppet "ett transporteffektivt samhälle" tolkats på skilda sätt och varit föremål för konflikter. Samtidigt råder en bred uppfattning inom forskarvärlden att tekniska lösningar inte ensamma räcker för att nå klimatmålen och att beslut som syftar till att förändra strukturer och beteenden är nödvändiga. I detta sammanhang är begreppet "ett transporteffektivt samhälle" och liknande termer särskilt intressanta, då de ofta presenteras som uttryck för mer genomgripande samhällsförändringar. Studien syftar till att undersöka hur begreppet "ett transporteffektivt samhälle" och närliggande termer har förståtts och framställts inom svensk transportpolitik, samt hur detta påverkar möjligheterna till omställning inom den svenska transportsektorn.
Studien baseras på en dokumentanalys av propositioner och förarbeten från de två policyprocesser som huvudsakligen styr transport- och miljöpolitiken: Nationell plan för transportinfrastruktur samt Regeringens klimathandlingsplan. Genom att analysera liknande dokument över en 20-årsperiod kan förändringar i begreppsoch språkanvändning identifieras. Undersökningen vägleds av ett teoretiskt och metodologiskt ramverk baserat på diskursanalys och Avoid-Shift-Improve, vilket både strukturerar analysen och ligger till grund för hur resultaten tolkas.
Studien identifierar tre distinkta faser i utvecklingen av svensk miljö- och transportpolitik, vilka i sin tur baseras på en rad antaganden som legitimerar den vid varje tidpunkt rådande politiken. Särskilt framträder elektrifieringens genomslag som centralt i de senaste årens förändrade synsätt men också en förändrad syn på bilism. Samtidigt belyser det historiska perspektivet tydliga diskursiva konflikter mellan både myndigheter och politiska koalitioner.
De primära slutsatser som dras visar att utvecklingen av svensk miljö- och transportpolitik tycks gå i motsatt riktning mot de normativa principer som anges i Avoid-Shift-Improve-ramverket. Detta är i sig viktiga slutsatser men kommer därtill att utgöra grunden för en ytterligare studie som vidgar analysen genom att inkludera regionala och lokal perspektiv. Preliminära slutsater från denna uppföljande studie kommer också att presenteras.