Att ha olika alternativ att välja bland anses vara viktigt för ens välbefinnande, inte minst när det gäller vilka vardagliga aktiviteter en person kan delta i, när de kan delta i dem, vilka aktiviteter de kan faktiskt nå inom en viss tidsram och hur de kan ta sig dit. Dessa aspekter kan vara av ännu större betydelse för äldre personer, särskilt äldre personer som kanske inte längre har lika stor frihet och inte lika många alternativ att välja bland som de hade tidigare. Den här studien baseras på en resvaneundersökning bland äldre personer (65-79 år) och boende i de tre storstadsområdena, Storstockholm, -Göteborg och –Malmö (N=1149). En analys av skillnader mellan (1) dessa personers självrapporterade färdmedelsalternativ och (2) vilka bland dessa alternativ faktiskt används och (3) varför presenteras. Kopplingarna och samspel mellan upplevda s. k. realla alternativ och det s. k. faktiska beteendet analyseras. Angivna anledningar till att man valde just dessa färdmedel och inte de andra de hade kunnat använda analyseras. Att lämna hemmet samt hur ofta man lämnar hemmet utforskas också. Analys av så kallade proxies eller indikatorer på vissa aspekter ifrågesätts. Hur precist återspeglar de här indikatorerna de aspekter de ofta anses återspegla (t. ex. hur precist kan tillgång till bil eller att ha körkort återspegla den upplevda möjligheten att använda bilen?)?