En viktig detalj vid vägbyggen är att säkerställa en ordentlig vidhäftning hos beläggningsfogar mellan olika material för att förhindra uppkomsten av tidiga skador på beläggningarna. Riskerna för skador ökar när ett asfaltlager läggs bredvid ett lager med betydligt styvare och jämnare material så som betong. Exempel på dessa fogar kan ses vid busshållplatser, brodäck, spårvagnsplattor etc. En del praktiska försök att bygga sådana fogar med högre kvalitet än brukligt har gjorts men det finns fortfarande ett behov av en vetenskaplig och standardiserad metod för att testa fogar. Detta projekt syftar till att ge ett vetenskapligt underlag om möjliga effekter av olika byggmetoder på kvaliteten på beläggningsfogar mellan angränsande asfalt- och betongskikt. Projektet genomfördes dels med modelleringar och dels i en experimentell del. Modelleringsdelen gjorde det möjligt att undersöka möjliga effekter av olika konstruktionsparametrar på skjuvkapaciteten hos beläggningsfogar. I laboratoriedelen produceras betong-vs-asfaltfogar och utvärderades med hjälp av nyutvecklade mekaniska tester för att karaktärisera deras skjuv- och direkta draghållfastheter. Metodiken och de erhållna resultaten från detta projekt kan användas som underlag för att bygga högkvalitativa beläggningsfogar mellan betong- och asfaltbeläggningar i framtiden.

One of the important considerations in road construction is to provide a proper adhesion at the pavement joints between different materials to prevent the initiation of premature failures on pavements. The situation becomes even more critical when an asphalt layer meets a layer with a significantly stiffer and smoother material such as concrete. Examples of these joints can be seen at bus stops, bridge decks, tram slabs, etc. Despite some practical attempts to build such joints with better quality, there is still a need for a scientific method to find solutions with the capacity of becoming standardized for further use in the road industry. This project aims to provide a scientific basis about possible effects of different construction methods on the quality of pavement joints between adjoining asphalt and concrete layers. Hence, an investigation consisting of a modeling and an experimental part was carried out. The modeling part enabled investigating possible impacts of different construction parameters on improving the shear capacity of pavement joints. In addition, the laboratory part helped producing concrete-vs-asphalt joints and evaluating them with newly developed mechanical tests for their shear and direct tensile strengths. The methodology as well as the obtained results of this project can be used as a basis for constructing high quality pavement joints between concrete and asphalt pavements in future.