Beräkningsmetoderna som används i Sverige för att beräkna bullernivåer från väg- och tågtrafik är utformade för att ge noggranna resultat nära källan där nivåerna är relativt höga. För beräkning i naturområden där det ofta är långa avstånd till vägar och banor är det svårare att få pålitliga resultat. Nära en bullerkälla är det i första hand trafik, hastighet och markförhållanden för den närmaste källan som avgör nivån. För längre avstånd blir fler källor viktiga, och väder (vindriktning, luftfuktighet, turbulens och temperaturgradienter) blir mycket viktigt för utbredningen. 

Vi har utgått ifrån beräkningsmetoden Nord2000, som fungerar bättre för längre avstånd än de äldre beräkningsmetoderna reviderade 1996, för att skapa en nationell bullerkartläggning för naturreservat och nationalparker. Kartläggningen baseras på trafikuppgifter för större vägar och banor, och vindkraftverk inkluderas via uppgifter från ”vindbrukskollen”. 

Projektet kommer att leverera en nationell kartläggning i början på 2024 som kommer att vara öppet tillgänglig, bl.a. via Naturvårdsverkets hemsida. Kartläggningen kommer att vara väl grundad i källdata för väg- och tågtrafik samt buller från vindkraftverk. För andra källor, som exempelvis skjutbanor, skotertrafik och fritidsbåtar, kommer kartläggningen att genomföras men utmaningarna med att ta fram bra källdata kommer att göra resultatet mindre pålitliga. 

Kartläggningen kommer att vara användbar för att identifiera tysta områden, och för att ha som underlag när man väljer placering av ny infrastruktur som kan påverka dessa.