Elektrifiering av transport ses som en viktig del i klimatomställningens mål att drastiskt sänka utsläpp. EU har tagit fram ett paket, Fit For 55, som ämnar att hålla satta klimatmål för att nå 55% minskning av EU:s utsläpp till 2030 och bli helt klimatneutrala till 2050. En del av paketet, förordningen om alternativ bränsleinfrastruktur (AFIR), presenterar mål för utbyggnad av infrastruktur som ska möjliggöra omställningen till alternativa bränslen. Utbyggnaden av infrastruktur ska ta hänsyn till förändringen av fordons räckvidd som följd av byte av teknik. För tunga elektriska vägtransporter sätts krav på att en laddstation ska finnas minns varje 60km längs TEN-T stomnät och minst varje 100km längs TEN-T övergripande vägnät. laddstationerna ska vara utrustade med minst 350kW i uteffekt. Det är av intresse att utvärdera dessa distansintervall i Sverige för att försöka förutse om en elektrifiering av dagens väggodsflöde matchar den planerade infrastrukturen.

Metoden för att utvärdera distansintervallens påverkan på elektrifieringsmöjligheten av väggods byggs på en multi-agentbaserad simulering, genomförd med simuleringsverktyget MATSim. Baserat på väggodsflöden från SAMGODS, identifieras behov för laddstationer och metoden placerar dem i simuleringsmiljön. Efter laddstationer har placerats, kan flödena simuleras igen och antalet resor som klarar sig till sin destination utan att få slut på batterienergi kan utvärderas. För att placera laddstationerna, skapar man först ett hexagonalt nät som täcker hela det simulerade geografiska området. Sedan kvantifierar man laddningsbehovet i alla hexagoner i nätet, och laddstationer placeras i de hexagonerna med högst laddningsbehov. I de hexagoner utan laddningsbehov, placeras ingen station. Detta medför att kravet på 60km inte följs i vissa områden där behovet inte är så stort. För att utvärdera hur placeringen av stationer ändras om AFIR-kravet ej är den drivande faktorn för placering, ändras dimensionerna av hexagoner i intervall av 15km från 15km till 120km.