Trygghetsfrågor i kollektivtrafiken ligger högt upp på dagordningen i flertalet svenska regioner där insatser genomförts under senare år för att öka tryggheten för personal och resenärer. Trygghet är dock ett svårfångat begrepp som kan betyda flera olika saker. Generellt kan sägas att det dels kan innebära upplevd trygghet, vad individen anser om en plats eller en situation, dels kan det innebära faktisk trygghet, som kan tolkas som den statistiska risken att råka ut för ett brott. Dessa två aspekter hänger inte alltid ihop. Att arbeta med trygghet i kollektivtrafiken innebär i stor utsträckning att arbeta med den upplevda tryggheten, eftersom det är den som har störst betydelse för valet att resa med kollektivtrafiken eller att inte göra det. För att undersöka vad trygghet kan vara och hur kollektivtrafikmyndigheterna hanterar frågan har vi gjort en översiktlig studie av flera nordiska huvudstadsregioner. 

Vi har studerat trygghet i kollektivtrafiken i Köpenhamn, Helsingfors, Oslo, Tallinn och Stockholm. Materialet utgörs av semi-strukturerade intervjuer med centralt placerade tjänstepersoner hos ansvariga myndigheter i respektive stad, och offentligt publicerade dokument som policydokument och mediaartiklar, samt en workshop med trygghetsansvariga från Köpenhamn Oslo och Tallinn. 

Studien visar att trygghet i kollektivtrafiken inte är en lika diskuterad och prioriterad fråga i de övriga nordiska huvudstäderna som den är i Stockholm. Vad som läggs i begreppet trygghet varierar beroende på stad och hör ihop med vad myndigheten tidigare fått hantera för problem, vilka samhällsproblem som finns och hur de adresseras av ledande politiker. Politikernas problemformuleringar och lösningar har stor betydelse för hur tryggheten adresseras och vilket arbete förvaltningarna gör. Medborgare och resenärer kommer framför allt till tals genom enkäter om resande.