I en tid då lokförarbristen i Sverige är stor avsåg den här studien undersöka hur lokförare värderade olika arbetsrelaterade stressorer och vilka som korrelerade starkast med förarnas övervägande att sluta med yrket. Historiskt har man inom forskningen ofta fokuserat på stressorn personpåkörning när man undersökt lokförares arbetssituation medan den här studien syftade till att vidga perspektivet genom att innefatta även andra aspekter av yrket. 

251 svenska lokförare från norr till söder besvarade en enkät där de värderade 17 olika arbetsrelaterade stressorer på en skala från 0-100, i vilken grad de övervägt att sluta som lokförare samt om de upplevt en personpåkörning. Resultatet visade att den högst rankade arbetsrelaterade stressoren var personpåkörning. De starkaste prediktorerna för om man övervägde att sluta med yrket var dock de som hände med tätare intervall och pågick över längre tid. Dessa var oregelbundna arbetstider (r = .61), stora organisationsförändringar på arbetsplatsen (r = .51), konflikter med arbetsgivare (r = .48), förseningar (r = .46) och dåligt socialt klimat på arbetsplatsen (r = .46) som alla hade signifikant starkare korrelation med huruvida man övervägde att sluta med yrket än personpåkörningar.

För att öka trivseln på arbetsplatsen och minska stressen hos lokförarna bör arbetsgivarna fokusera på aspekter som påverkar yrkesvardagen, såsom arbetstiderna, ett förbättrat socialt klimat och minskade förseningar. Resultatet kan även vara värt att beakta för aktörer som är inblandade i andra delar av utbildningsprocessen, exempelvis i samband med urvalstesterna eller grundutbildningen till lokförare.