Då en stor del av Sveriges kollektivtrafik är upphandlad så har ansvariga regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM) främst ekonomiska och avtalsmässiga möjligheter följa upp och påverka kvaliteten gentemot resenärerna. Kvaliteten mäts främst genom kundundersökningar ombord och flera RKM har incitamentsstrukturer där ekonomisk ersättning i viss mån påverkas av resultaten från sådana kundundersökningar i termer av upplevd kvalitet. En viktig faktor för resenärernas upplevelser av utbudets kvalitet är trafikens tillförlitlighet. Samtidigt finns oklarheter när det gäller huruvida den av resenärerna upplevda tillförlitligheten svarar mot olika aspekter av trafikens egenskaper, såsom tidtabellshållning (punktlighet), restidsvariation och turtäthetsvariation. Generellt sett visar litteraturen att restidsvariationen i sig är upphov till obehag hos resenären, men denna är väldigt svår att mäta operativt. Följande studie har syftat till att utvärdera några mått på utbudets tillförlitlighet genom korrelation med upplevd tillförlitlighet för motsvarande linjer och tidsintervall utifrån kundundersökningar. Ett urval av linjer, såväl tåg som stads- och regionbusslinjer, i Skåne har legat till grund för analysen.

Samtidig insamling av produktionsdata och kundsynpunkter från Skånetrafiken möjliggjorde en jämförande analys av hur väl olika mått på uppmätt och upplevd tillförlitlighet stämde överens. Såväl sambandet mellan generell kundnöjdhet med en linje och nöjdheten med linjens tillförlitlighet relaterades till mått på linjens tillförlitlighet. Såväl tvärsnittsanalyser som longitudinella analyser gjordes, och då på halvårsbasis. Detta innebär att en genomsnittlig tillförlitlighet per halvår och linje inledninvsvis beräknades utifrån insamlade data. Därefter jämfördes ett antal mått på "objektiv" tillförlitlighet med upplevd punklighet enligt kundundersökningarna för motsvarande halvår och linje. Dessutom analyserades huruvida tidigare tillförlitlighet påverkade hur resenärerna ansåg om befintlig tillförlitlighet för motsvarande linjer. 

Vilka mått som stämde bäst överens med upplevd kvalitet överlag respektive upplevd tillförlitlighet berodde i hög grad på färdmedel och turtäthet. För tåg (pågaåtåg) var det klassiska punktlighetsmåttet (max fem minuter efter tidtabellen) mest i i överensstämmelse med generell nöjdhet, medan max två minuters försening var högst korrelerad med upplevd tillförlitlighet. För busstrafik med turtäthet på som mest 12 minuter var andelen för tidiga avgångar (mer än en minut före tidtabellen), medelförseningen och turtäthetsjämnheten för linjen viktigare. För busslinjer med glesare trafik var det svårt att över huvud taget relatera kundnöjdheten till linjens tillförlitlighet.