Denna rapport presenterar resultat från en delstudie av hur innovation uppfattas och arbetas med i de företag som lägger anbud på att bedriva kollektivtrafik. För det första tas riskhantering upp som en viktig komponent kopplat till möjligheten att främja innovation. I relation till efterfrågestyrd kollektivtrafik kommer även behovet av samverkan upp och svårigheten med att få fungerande partnerskap. På ett flertal ställen i intervjumaterialet nämns det att det finns osäkerhet kring vilket problem det är man vill lösa med innovationer, och att detta utgör en barriär. Avsaknad av problembild gör att innovationsinitativ saknas. Enligt vårt ramverk, som består av ’upphandling som konkurrens’, ’upphandling som incitament’ och ’upphandling som legitimering’ ser vi att resonemangen som kretsar kring avtalens utformning speglar tanken att upphandling ytterst handlar om konkurrens. Sammantaget är bilden som framkommer ganska tydlig. Enligt trafikföretagens representanter är det kollektivtrafikmyndigheterna som upphandlar trafik som måste vara nytänkande och våga upphandla nya tjänster eller lösningar. Samtidigt finns en viss skepsis mot alltför snäva kravställningar, då detta styr utvecklingen i allt för stor utsträckning. Slående är hur sällsynt det är med konkreta idéer om hur innovationer i kollektivtrafiken skulle kunna främjas.