Idag finns uttalade mål om att andelen cykelresor ska öka och att det särskilt i tätort är angeläget att ställa om till ökat aktivt resande. Samtidigt är trafikmiljön främst byggd för biltrafik, vilket också yttrar sig i att utformningen ställer högre krav på cyklandes uppmärksamhet än på fordonsförares. En möjlighet till att åtgärda detta skulle kunna vara att flytta cykeltrafiken till mitten av körbanan i vissa tätortsmiljöer. Utöver målet att skapa ”lika villkor” mellan trafikantgrupperna ur ett uppmärksamhetsperspektiv kan detta också påverka cykelns position i trafikanthierarkin. Förslaget är ett steg i riktning mot integration av trafik istället för den idag rådande trenden mot separation. 

För att undersöka potentialen, erfarenheter och möjliga konsekvenser genomfördes dels en omvärldsanalys, dels diskussioner i sju fokusgrupper med olika intressegrupper. Konceptet ”cykelgata” finns med olika utformningar i ett antal länder. Här är lärdomen att det krävs större cykelflöden för att cykelgatan ska fungera, men det finns inga entydiga resultat på vilken utformning som är mest lämplig. Hur cykelgator uppfattas idag är också beroende av vilken typ av cyklist och cykelresa det gäller. Detta kom även fram i diskussionerna i fokusgrupperna. Man var i stort sett överens om att bilen idag har en dominerande roll, och man var teoretiskt positivt till förslaget att ha cykeltrafik i mitten av körbanan, men det identifierades ett antal praktiska samt upplevda problem och hinder. 

Sannolikt är inte en enskild åtgärd tillräcklig för att öka andelen resor som genomförs med cykel. I samverkan med andra åtgärder kan det dock bidra till att lyfta cykelns status som transportmedel. 

There are explicit goals to increase the modal share of bicycle trips and to promote a modal shift to active transport especially in urban areas. At the same time today’s transport system is mainly built for cars. One of the consequences is that in the same environment attentional demands on cyclists are higher than on drivers of motor vehicles. This could be remedied by relocating bicycle traffic to the centre of the lane in certain urban environments. In addition to creating equality between road user groups with respect to attentional demands this measure can strengthen the position of the bicycle in the hierarchy of road users. It would entail a step towards traffic integration, braking today’s trend to separate motor vehicles from other traffic. 

To analyse potential benefits and drawbacks, international solutions and experiences were investigated and seven focus group discussions with different stakeholders were conducted. The concept “bicycle boulevard” exists in several countries and comes in different shapes. For the concept to work the share of cyclists needs to be high, but no clear-cut recommendations regarding the most adequate design can be given. How bicycle boulevards are experienced also depends on the cyclist and the purpose of the trip. This emerged in the focus group discussions, too. There was a general agreement that the car is the dominant transport mode today. While it was seen as positive in principle to relocate bicycle traffic to the centre of the lane, a number of practical and psychological obstacles were identified. 

It is unlikely that a single measure will be successful in increasing the share of bicycle trips. However, in combination with other provisions, the suggested physical relocation of biycle traffic may strengthen the status of the bicycle as mode of transport.