Regeringen har uppdragit åt Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) att ”bidra till kunskapsuppbyggnaden kring en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering av transportsektorn”. Den här rapporten redovisar den del av uppdraget som handlar om att undersöka och analysera eventuella kunskapsunderskott avseende transportsektorns elektrifiering hos nyckelaktörer inom transportsystemet och vid behov lämna förslag på hur lärande och kunskapsutbytet mellan aktörer med betydelse för elektrifieringen kan öka. 

Utredningen har genomförts som en intervjustudie. Nyckelaktörer har identifierats utifrån en modell över transportsystemets olika nivåer och funktioner, samt de nya tillkommande vid elektrifieringen av transportsystemet. Studien omfattar alla elektrifieringstekniker, transportslag och trafikslag, men med en tyngdpunkt på vägtrafik. 

Att omställningen präglas av mycket osäkerhet är kanske inte så förvånande. Osäkerhet kommer av kunskapsbrister. De flesta aktörer som ingår i studien pekar på ett, som många uttrycker det, ”enormt” kunskapsbehov. En stor osäkerhet ligger i hur det nya systemet ska formas och vem som ska ta ansvar för vad. Delsystemen inom elektrifieringen är beroende av varandra, till exempel är de nya fordonen beroende av både anpassning av infrastruktur och regelverk. Dessvärre sker utvecklingen olika fort i dessa delsystem vilket både har en bromsande effekt och ökar osäkerheten. 

Kunskapsbristerna finns på olika nivåer och ibland handlar det främst om att förstå varandras system och roller. Det finns ett behov av kunskapsöverföring av den mest grundläggande kunskapen inom respektive system. Vad är energi och effekt och vilka faktorer styr logistiken? Kunskapen finns således men är inte känd hos respektive aktör. 

Det finns också ett behov av praktisk kunskap som kommer med implementeringen av den nya tekniken. Det vill säga att mycket av den kunskap som efterfrågas är erfarenhetsbaserad kunskap. Samtidigt är allt så nytt att det ibland kan vara svårt för aktörerna att ens veta vad det är för kunskap som man saknar. 

Samverkan betraktas som oerhört viktigt för att öka kunskapen och sprida den till fler. Det vanligaste sättet att samverka är genom olika typer av projekt, piloter och demonstratorer och genom att delta i olika nätverk. 

Kunskapsspridningen bland de aktörer som aktivt letar sig fram till kunskapen fungerar bra idag och man kan se tecken på att många kunskapsluckor på så sätt kommer stängas av sig själva med tiden. Dock finns det ett behov av att sprida kunskap till en bredare publik, särskilt till mindre och regionala aktörer och till allmänheten. 

Om takten i elektrifieringen ska ökas behöver man nå ut till en majoritet. Många aktörer menar att kunskap spelar en viss roll i detta, men att det är ännu viktigare att få infrastrukturen på plats och aktörers ekonomi att gå ihop.

The Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI) has been commissioned by the Government to “contribute to the creation of knowledge regarding a fast, smart and socioeconomically efficient electrification of the transport sector”. This report presents the results of the investigation on knowledge gaps in key actors concerning the electrification of the transport system and gives suggestions for learning and knowledge exchange. 

This investigation was performed as an interview study. Key actors were identified using a model of the transport systems’ different functions including new functions due to electrification. The study encompasses all relevant electrification technologies and transport modes, with emphasis on road. 

The transformation towards electrified vehicles is characterized by much uncertainty. Most actors in our study speak of an enormous need for knowledge. A significant uncertainty lies in how the new system should be formed and who should be responsible for what. The different sub-systems relevant for electrification are dependent on each other, e.g. vehicles are dependent on adaptations in infrastructure and regulation. Progression in each sub-system takes a different pace which affects progression of the whole system and increases uncertainty for many actors. 

Knowledge gaps exist on different levels. Practical knowledge concerning implementation and usage of the new technology is missing – in other terms, a lack of experience. Sometimes, though, it is all about understanding each other’s sub-systems and roles. Transfer of the most basic knowledge between different sub-systems is needed. 

Collaboration is seen as very important to increase and spread knowledge. It is common to collaborate within projects and by participating in different networks. Dissemination works well amongst those actively taking part in current developments and we can see indications that certain knowledge gaps will be closed given enough time. However, there is a need to spread knowledge wider, especially to smaller, regional actors and the general public. 

If the pace for electrifying the transport system should increase reaching out to a majority is needed. Many actors say that knowledge plays a role in this, but that it is more important to ensure to get infrastructure in place and to address economic issues.