Syftet med det här projektet har varit att utvärdera hur väl hastighetsmätningar som beräknats med hjälp av data från blåtandssensorer stämmer överens med radarmätningar. Av speciellt intresse har varit att utvärdera om metoden skulle kunna användas vid före-efter studier av trafiksäkerhetsåtgärder som till exempel trafiksäkerhetskameror eller andra hastighetsdämpande åtgärder. Utvärderingen baseras på data från två mätplatser på E4:an strax norr om Stockholm.

Resultaten från studien visar att:

• Penetrationsgraden (andel blåtandspassager per passerat fordon) varierar mellan 12 och 16 procent beroende på plats och om det är vardag eller helg.

• Blåtandsmätningarna ger stabila resultat med avseende på medelhastigheten på dygnsnivå. Jämförelser med MCS-data visar att resultaten från de två mätmetoderna följer varandra väl och differensen mellan metoderna är ungefär lika stor från dygn till dygn.

• Hastighetsmätningar med blåtandssensorer bedöms vara tillräckligt tillförlitliga, på den studerade vägtypen, för att kunna användas i utvärderingar av olika trafiksäkerhetsåtgärder.

The aim of this project was to compare vehicle speed measurements using Bluetooth detection with radar measurements from a Motorway Control System (MCS). Of particular interest was to evaluate whether the method could be used in before-after studies of road safety measures such as speed cameras or other speed reducing measures.

The results from the study show that:

• The penetration rate varies between 12 and 16 percent depending on the site and whether it is a weekday or weekend.

• Bluetooth measurements provide stable results with respect to average vehicle speed at diurnal level. Comparisons with MCS data show that the results of the two methods follow each other well and the difference between methods is about the same from day to day.

• Speed measurements with Bluetooth sensors are judged to be sufficiently reliable, on the evaluated road type, to be used in before-after studies of various road safety measures.