Det finns för närvarande ytterst litet evidensbaserade rekommendationer för hur kollektivtrafikavtal bör konstrueras för att på bästa sätt ge drivkrafter för att nå målen. Detta projekt kan ses som ett första steg på vägen mot att skapa en sådan kunskapsbas. Svensk Kollektivtrafik och Partnersamverkan har också tagit initiativ i den riktningen genom att ge ut modellavtal och rekommendationer om resandeincitament.

Den senaste genomgången av kollektivtrafikavtal från Trafikanalys (2015) indikerar dock att användningen av resandeincitament än så länge är blygsam. Denna studie har genomförts på uppdrag av Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting inom K2. I denna studie jämför vi utvecklingen i E20-avtalens områden med samma områden före E20-avtalen och med två jämförelseområden som omfattas av E13-avtal.

E20-avtalen är den första avtalsgenerationen där Trafikförvaltningen i Stockholm prövar att helt koppla ersättningen till antalet påstigande. Det innebär att för varje verifierad betalande påstigande (VBP) utgår en ersättning. De uttalade målen för E20 avtalen är att öka resandet och kundnöjdheten samt att öka effektiviteten. Termen effektivitet ges ingen närmare definition i avtalet men tolkas här närmast som kostnader.