Transportsituationen för barn med autismspektrumstörningar är okänd såväl i ett nationellt som ett internationellt perspektiv. I syfte att kartlägga den analyserades enkätsvar från 1 631 föräldrar till barn med autismspektrumstörningar. Resultaten visade att tre av fyra föräldrar till barn med autismspektrumstörningar, till exempel Aspergers syndrom och autsim, känner oro när barnen åker skolskjuts eller färdtjänst. Dessutom känner nästan varannan förälder oro när barnen åker i familjens fordon. Anpassning av transporter till dessa barns behov handlar mer om att implementera ett förhållningssätt till barnens funktionshinder än att rent fysiskt anpassa fordonen. Föräldrarnas oro var befogad och berodde på bristande anpassning. Barnen färdas inte alltid enligt rekommendationerna och det är vanligt att barnen får åka med okända förare och obekanta medresenärer. Detta är exempel på bristande anpassning, vilket ofta skapar en oro hos barn med autismspektrumstörningar och hos deras föräldrar och reducerar barnens transportmobilitet.

The transport situation for children with autism-spectrum disorders is unknown in an international, as well as in a Swedish context. In order to investigate it, questionnaires from 1,631 parents with children suffering from autism-spectrum disorders, such as Asperger syndrome and autism, were analysed. The results showed that almost three out of four parents were worried when their child was transported by school transportation or by the Special Transport System (STS). Transports in the family vehicle caused worry among almost half of the parents. Transport adaptation to this particular group of children with disabilities refers merely to implementation of knowledge and a specific, well structured, approach among the drivers towards the children during the ride, rather than to a physical/mechanical adaptation of the vehicles. The parents’ worries were justified by the fact that the children were not transported according to general safety recommendations. Moreover, it was common that the children were transported with unfamiliar drivers, as well as with unknown passengers. These examples show that lack of adaptations for children with autism-spectrum disorders cause unnecessary problems among them and cause worries among their parents. Furthermore, these examples constitute unnecessary obstacles for the children’s transport mobility.