Idag upplever boende i byar på landsbygden hinder för säker aktiv mobilitet. Projektet syftar till att kartlägga beslutsprocessen för hastighetsreglering för olika delar av vägnätet på gles- och landsbygd, för att belysa möjligheterna att i processen beakta och främja säker aktiv mobilitet i byarna. Studien har genomförts med användning av rättsvetenskaplig metod, intervjuer, platsbesök, dialoger och litteraturstudier. Undersökningen har visat att det finns en generell bild bland både medborgare och aktörer om att det befintliga regelverket kring frågan om hur hastighetsgränser får och bör bestämmas utanför tättbebyggt område är komplicerat. Helhetsansvar, samordning och riktlinjer samt en önskan om att det skulle vara bra om det fanns en tydligare formell dialog efterfrågas av aktörer i beslutsprocessen. 

Tre huvudsakliga problem har identifierats avseende beaktande av aktiv mobilitet i frågor om hastighetsbegränsning i dilemmazoner. För det första finns ett ytterst begränsat utrymme att beakta aktiv mobilitet som skäl för hastighetssänkning i aktuella zoner. Det andra problemet tar sikte på att otillräckliga resurser utgör skäl för uteblivna åtgärder och förändring. För det tredje synes det yttersta ansvaret utifrån Nollvisionen falla mellan de olika systemutformarna.

Today, residents in villages and rural areas experience difficulties to achieve safe active mobility. This project aims to map the decision-making process for speed legislation different parts of the road network in sparsely populated and rural areas, to highlight the possibilities to consider and promote safe active mobility in the villages. The study has been conducted using legal methods, interviews, site visits, dialogues, and literature reviews. The investigation has shown that there is a general perception among both citizens and stakeholders that the existing legislations regarding how speed limits are determined outside densely populated areas are complex. Overall responsibility, coordination, guidelines, and a desire for a formal dialogue are requested by actors in the decision-making process.

Three main problems have been identified regarding the consideration of active mobility and implementation of appropriate speed limits in dilemma zones. Firstly, there is very limited room to consider active mobility as a reason for speed reduction in these zones. Secondly, insufficient resources are cited as reasons for lack of action and change. Thirdly, the ultimate responsibility according to the Vision Zero concept seems to fall in between different system designers.