Prioritering av gång och cykel för ökad hälsa och minskad miljöpåverkan är idag ett naturligt inslag i stadsutvecklingen i och med Agenda 2030. Även i mindre samhällen på landsbygden leder prioritering av gång och cykel till ökad hälsa och därmed till att målen uppnås. En viktig förutsättning för att öka användandet av cykel och gång som alternativ till andra färdmedel är att användarna upplever en trygghet på de vägar som finns i dessa samhällen. En avgörande faktor är hastighetsgränsen genom samhället satt i relation till existerande infrastruktur på platsen. I det transportpolitiska beslutet från 1997 fastställdes att hastighetsgränsen ska vara 30 km/h då oskyddade trafikanter blandas med biltrafik i tätbebyggt området (TBO). Problemet är att då många av dessa samhällen i dagsläget inte klassas som TBO, sätts hastighetsgränser inte ned genom delar eller hela samhällena och vi har skapat vad som kan kallas en ”dilemmazon”. Utanför ett TBO gäller bashastigheten 70 km/h, vilket medför att många boende i dessa samhällen inte känner sig trygga och säkra som cyklister eller gångtrafikanter. En möjlig effekt av detta är att många av resorna med gång och cykel helt eller delvis undviks på grund av faktisk och upplevd olycksrisk. En annan möjlig effekt är att byns potential till bärkraftig utveckling sätts på paus. 

I dagsläget finns ingen tydlig bild av vilka regler och riktlinjer som gäller för att fatta beslut om hastighet i dilemmazoner. En sådan kartläggning är därför viktig för att förstå förutsättningarna för att göra byar i dilemmazonen mer anpassade för aktiv mobilitet. Projektet syftar därför till att kartlägga ansvaret för olika delar av vägnätet på gles- och landsbygd samt visa hur dagens regelverk ser ut vad gäller hastighetsgränser i dessa områden. För att uppnå mål om trygghet och hälsa behövs också mer kunskap om de boendes perspektiv på frågan, inklusive upplevda hinder och möjligheter till aktiv mobilitet.