Det som brukar kallas den svenska modellen för barn i bil, innebär att barn i Sverige rekommenderas att färdas i bakåtvänd bilbarnstol upp till en ålder av 4-5 år. En stark bakomliggande orsak till denna rekommendation är att risken för att barn dödas eller allvarligt skadas är fem gånger större vid framåtvänt åkande än vid bakåtvänt åkande. I Sverige försvann i maj 2008 möjlighet till provning och godkännande enligt VVFS 2003:29 Bilaga 2, det som i allmänhet kom att kallas för T-märkning. Denna provningsmetod bedömdes vid införandet 1975 kunna mäta relevanta nivåer för bl a nackkrafter. I Sverige infördes 1981 ECE R44 som provningsmetod och godkännandemärkning för bilbarnstolar. ECE R44 saknar mätning av nackkrafter. P g a avsaknaden av möjligheten till mätning av nackrafter i ECE R44 fortsatte provning och märkning enligt metoden för T-godkännande. Dessa två provningsmetoder bedömdes tillsammans kunna borga för bra bakåtvända bilbarnstolar, varför det på svenska marknaden förekom relativt många bilbarnstolar som var dubbelmärkta d v s både med ECE R44 och T-märkning.
Förutom avsaknaden av möjlighet för T-märkning är ytterligare en negativ företeelse att Sverige i allt större utsträckning bedöms påverkas av den i Europa vanliga företeelsen, att vända barnen framåtvänt långt tidigare än vid 4-5 års ålder. Mot bakgrund av detta bedömdes det att en metod för frivilligmärkning skulle utarbetas. Metoden skulle använda den svenska T-märkningen som utgångspunkt. Naturligtvis skulle även tas i beaktande att T-märkning utformades i mitten av 70-talet, och inga genomgripande revisioner har skett genom åren. Frivilligmärkning skall genomsyras av det svenska synsättet på hur barn bör skyddas i bil- barnstolar. Avsikten var dessutom att alla tre inblandade huvudparter i en bilbarnstol, skall påverkas positivt av frivilligmärkning. Med tre huvudparter menas barnet som sitter i bil- bilbarnstolen, konsumenten som skall montera och använda bilbarnstolen samt tillverkaren av bilbarnstolen. Utöver detta skall namnet och symbolen på frivilligmärkning så långt som möjligt, vara självförklarande både för de konsumenter som förstår svenska och för dem som inte gör det.