Antal alkoholutandningsprov som utförs varje år har minskat med drygt 50 procent mellan år 2010 och 2015. I den här PM:et belyses frågan om antal alkoholutandningsprov och dess betydelse för rattfylleriets omfattning. PM:et ska ses som ett underlag för fortsatta diskussioner om polisens övervakning men även om vilken ytterligare forskning som behövs inom området. Underlaget baseras på tre delar: (i) en jämförelse mellan antal utandningsprov som görs i Sverige och antalet i andra länder, (ii) en jämförelse av subjektiv och faktisk upptäcktsrisk baserat på data från ESRA–projektet (European Survey of Road Users’ Safety Attitudes) och (iii) en sammanställning av aktuell forskning på området.

Uppgifter om antal utandningsprov saknas i många länder men en jämförelse har kunnat göras mellan Sverige och 13 andra europeiska länder. Resultaten visar att Sverige var det land bland dessa som år 2010 utförde flest prov per invånare. År 2015 var det sex länder som utförde fler prov per invånare än vad Sverige gjorde

Litteraturgenomgången visar att om man ökar antal prov leder det till en högre subjektiv upptäcktsrisk vilket i sin tur leder till en högre allmänpreventiv effekt. Det behövs dock mer forskning om vilken nivå på övervakningens omfattning som ger bäst avvägning mellan polisens resurser och antal rattfylleribrott.

Andra faktorer som till exempel sociala normer är också viktiga. Resultat från ESRA-studien visar bland annat att det är väldigt få som kör rattfulla i Sverige även om den subjektiva upptäcktsrisken är ganska låg jämfört med flera av de andra länderna. En slutsats av det är att det behövs mer forskning om de specifika förhållanden som gäller i Sverige. Senast det gjordes någon större studie om rattfylleriövervakningens effekter i Sverige var i början på 1990-talet. Idag sker en stor del av forskningen i USA och Australien och dess grannländer och det är svårt att direkt översätta dessa resultat till svenska förhållanden.