Denna rapport beskriver arbetet av arbetspaket 6 och 8 i det Vinnova-finansierade projektet Smarta gator. Utifrån arkitektoniska beskrivningar har tre olika VR-miljöer skapats – så kallade ”digitala tvillingar” av en idag existerande gatumiljö i Stockholm, samt två olika tänkbara framtida versioner av gatumiljön. Den simulerade miljön kan upplevas av fotgängare i VTI:s fotgängarsimulator, och alternativt också av bilist genom co-simulering med annan körsimulator. De två tänkbara framtidsvisionerna utvärderades från ett fotgängarperspektiv genom en workshop med 30 försökspersoner i VTI:s fotgängarsimulator i Linköping. Deltagarnas svar visar tydligt att upplevelsen av trygghet, prioritet samt trevlighet/trivsel ökade i de smarta miljöerna jämfört med den ursprungliga miljön. 

Läsbarheten av gaturummet upplevdes i de smarta miljöerna dock något sämre än i ursprungsmiljön. En förklaring kan vara att många känner igen ursprungsmiljön eftersom det är en relativt vanlig gatutyp – breda körfält för bil, kantstensparkering och trottoarer, medan de smarta miljöerna är uppbyggda på ett annorlunda sätt vilket kan innebära en omställning för att förstå en ”ny typ” av gata. 

Sammantaget visar studien på hur man kan skapa gaturum som upplevs trevligare och tryggare genom att prioritera gång- och cykeltrafik genom en större yta tillägnat gång, cykel och vistelse än för motortrafik. Även skapandet av vistelseytor och sociala funktioner längs gatan hade en positiv effekt på upplevelsen av gaturummet. Att placera träd och grönska längs gatan är utöver de ekologiska fördelarna också viktigt för trivseln och upplevelsen av gaturummet. 

Vi konstaterar att VR-simulering kan vara ett användbart verktyg för att på ett tidigt stadium bedöma olika designlösningar. VTI:s fotgängarsimulator har ett state-of-the-art bildsystem, men dess fria yta om 3x6 meter är för liten för att på ett smidigt sätt kunna promenera runt i stadsmiljön. Autonoma fotgängare, styrda av spelmotorn Unreal Engine, upplevdes av de flesta försökspersoner som väldigt verklighetstrogna, och de bidrog till illusionen om att vara på plats i miljön.

This report describes the work of work packages 6 and 8 in the Vinnova-funded Smarta gator project. Based on architectural descriptions, three different VR environments have been created – so-called “digital twins” of a currently existing street environment in Stockholm, as well as two different possible future versions of the street environment. The simulated environment can be experienced by pedestrians in VTI’s pedestrian simulator, and alternatively also by motorists through co-simulation with another driving simulator. The two possible visions for the future were evaluated from a pedestrian perspective through a workshop with 30 subjects in VTI’s pedestrian simulator in Linköping. The participants’ answers clearly show that the experience of security, priority and well-being increased in the smart environments compared with the original environment. 

However, the readability of the street space was experienced in the smart environments somewhat degraded compared to the original environment. One explanation may be that many people recognize the original environment because it is a relatively common type of street – wide lanes for cars, curbside parking and sidewalks, while the smart environments are structured in a different way, which may need additional experience to understand this “new type” of street. 

Overall, the study demonstrates how street spaces can be created that are experienced as more pleasant and safer by prioritising pedestrian and bicycle traffic through a larger area dedicated to walking, cycling and accommodation than for motor traffic. The creation of living spaces and social functions along the street also had a positive effect on the experience of the street space. Placing trees and greenery along the street is in addition to the ecological benefits also important for the well-being and experience of the street space. 

It is concluded that VR simulation can be a useful tool for assessing various design solutions at an early stage. VTI’s pedestrian simulator is equipped with a state-of-the-art image system, but the restricted area of 3x6 meters is too small to allow for a person to easily walk around the urban environment. Autonomous pedestrians, controlled by the game engine Unreal Engine, were perceived by most subjects as very realistic, and they contributed to the illusion of being in place in the environment.