Providing shore power to ships at berth is recognized as an effective measure to reduce external costs of maritime transport. However, shore power technology is subject to barriers, part of which relate to insufficient incentives for providers and users. Regulatory proposals in the EU have targeted liner shipping segments to be covered by a shore power mandate. There is much less research focused on non-liner segments of shipping, though these represent a significant share of at-berth emissions. This study uses a relatively simple modelling framework to analyze whether public investments in shore power deployment could be socio-economically beneficial. We find that investing in the provision of shore power in ports can be socio-economically beneficial also when aimed at bulk carriers, tankers and general cargo ships. We also find that the pricing of access affects expected uptake and consequently whether or not shore power investments yield benefits in proportion to costs.

Under-priced street parking is widely considered to be a great urban policy failure and is partly what motivated Stockholm to expand its parking zones for both visitors and residents from 2016 onwards. In this paper we use a unique natural experiment to study the effect of priced parking on property prices in Stockholm suburbs. We find that apartment prices were negatively affected by the unexpected appeal and subsequent revocation of parking fees. This finding is interpreted to mean that the introduction of priced parking yielded benefits to apartment residents in the studied areas, which were capitalized in the price of housing. Based on our estimated results, we find that the implied benefits to residents amounted to the equivalent of approximately €2.5 per day. We investigate whether apartments were differentially impacted based on their distance to public transit but find no strong evidence to support this hypothesis. For single-family homes, no conclusions can be drawn as the standard errors are large in relation to the estimated effects.

För att Sverige ska kunna nå målet om att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer krävs en omställning till ett fossilfritt transportsystem såväl som till en cirkulär ekonomi. Sjöfart har potential att matcha de behov som en ökad cirkulär ekonomi ställer och är ett energieffektivt trafikslag. Syftet med rapporten är att förstå hur sjöfart kan nyttjas i ökad utsträckning för att transportera cirkulära produkter och material och hur hamnen kan skapa mervärde i utveckling av cirkulära logistiklösningar. Metoderna som använts är: litteraturstudier, workshops och fallstudier. 

Rapporten identifierar cirkulära produkter och material med potential att lyfta sig i avfallstrappan och där det är lämpligt att nyttja sjöfart för transport i det cirkulära logistiksystemet. Det handlar om muddermassor, jordmassor, mineralavfall, träavfall, plastavfall, uttjänta däck, uttjänta textilier, sorterade och återvunna textilier, planglas, spillolja och flygaska. Hamnens roll vid hantering av cirkulära material studerades mer specifikt för massor, dissolvingmassa baserad på återvunna textilier, matrester och etanol. Det blev tydligt att hamnen kan skapa värde i form av lagring, konsolidering, lossning och lastning av containrar samt vara en logistiknod som erbjuder omlastningsmöjligheter mellan olika trafikslag. Hamnen känner till de lokala förutsättningarna för effektiva logistikupplägg och är en central kugge i nya aktörsnätverk. Rapporten redovisar även en beskrivning av två cirkulära logistiklösningar med involvering av sjöfart som utvecklats och utvärderats under projektet. Det handlar dels om en demonstration av en sjötransport med kalkstabiliserad lera, dels om framtagning av beslutsunderlag för investering av en tilltänkt sorteringsmaskin av planglas i vilket logistikupplägg från ett antal olika hamnar förslogs och miljöberäkningar genomfördes.

For Sweden to achieve the goal of becoming one of the world's first fossil-free welfare countries, a transition to a fossil-free transport system as well as to a circular economy is required. Shipping has the potential to match the needs of an increased circular economy and is an energy-efficient mode of transport. The purpose of the report is to understand how shipping can be used to a greater extent to transport circular products and materials and how the port can create value in the development of circular logistics solutions. The methods used are literature studies, workshops and case studies. 

The report identifies circular products and materials with the potential to move upwards in the waste hierarchy and where it is appropriate to use shipping for transport in the circular logistics system. These include dredged material, soil, mineral waste, wood waste, plastic waste, end-of-life tires, end[1]of-life textiles, sorted and recycled textiles, flat glass, waste oil and fly ash. The role of the port in managing circular materials was studied more specifically for aggregates, dissolving pulp based on recycled textiles, food waste and ethanol. It became clear that the port can create value in the form of storage, consolidation, stuffing and be a logistics node that offers transshipment opportunities between different modes of transport. The port knows the local conditions for efficient logistics arrangements and is central in new stakeholder networks. The report also presents a description of two circular logistics solutions involving shipping that were developed and evaluated during the project. One demonstration of a sea transport with clay. One conceptual evaluation of different logistics arrangement as support for an investment of a sorting machine of flat glass.

Det finns skäl att ifrågasätta tidigare forskningslitteratur när det gäller skattningar av hur mycket anlöpsoptimering kan bidra till energieffektivisering. Specifikt, potentialen av åtgärden Virtual Arrival (VA), det vill säga ett upplägg där fartyg skulle ha möjlighet att sänka sin hastighet i samband med anlöp till hamn i syfte att minska, eller helt eliminera väntetid för ankers. I den här studien söker vi skatta den maximala tekniska potentialen av VA för den svenska trampsjöfarten. Operativa, affärsmässiga, kontraktuella eller andra omständigheter kan leda till att delar av den tekniska potentialen inte kan betraktas som realiserbar. Vi söker också att skatta den realiserbara energieffektiviseringspotentialen av VA. 

Skattningen av den tekniska potentialen är baserad på empiriska data från 2019. För skattningen av den maximala tekniska potentialen har vi använt trafikdata från AIS-systemet, fartygsdata från IHS Markit, anlöpsdata från Sjöfartsverket och Eurostats avståndsmatris. Beräkningsmodellerna som underbygger skattningen är baserade på vedertagna modeller och de är kalibrerade med bättre underbyggda antaganden än i tidigare studier. Skattningen av den realiserbara potentialen är baserad på en Delphi-studie där experter från aktörsgrupperna redare, hamnar och skeppsmäklare har ingått. 

Resultaten visar att tidigare skattningar överskattar potentialen av anlöpsoptimering för energieffektivisering av den svenska trampsjöfarten. Den maximala tekniska potentialen är betydligt lägre än det tidigare funnits skäl att tro. Det beror på flera faktorer som att en relativ liten andel av anlöpen (ca 15 %) har väntetid för ankers och av dessa seglar en stor andel (ca 40 %) redan så långsamt att minskad seglingshastighet inte skulle leda till en minskning av drivmedelsförbrukningen. Dessutom har modellantaganden i tidigare studier haft en tendens att mekaniskt överskatta den tekniska potentialen. Delphi-studien visar att cirka en femtedel av den maximala tekniska potentialen kan betraktas som realiserbar i en svensk kontext.

There are reasons to question previous research literature regarding estimates of how much port call optimization can contribute to energy efficiency. Specifically, the potential of Virtual Arrival (VA), i.e., a system where ships would be able to reduce their speed in advance of a port call, in response to a known delay, in order to reduce or completely eliminate waiting time at anchor. In this study, we seek to estimate the maximum technically feasible energy efficiency potential of VA for Swedish tramp shipping. Operational, business, contractual or other circumstances may lead to portions of the technical potential not being considered realizable. We also seek to estimate the realizable energy efficiency potential of VA. 

The estimate of the technical potential is based on empirical data from 2019. Traffic data from the AIS, ship data from IHS Markit, port call data from the Swedish Maritime Administration and Eurostat’s distance matrix for ports have been used for the estimate of the maximum technically feasible energy efficiency potential. The calculation models that underpin the estimates are based on accepted models and are calibrated with better substantiated assumptions than in previous studies. The estimate of the realizable potential is based on a Delphi study in which experts from the stakeholder categories shipowners, ports and shipbrokers have been included. 

The results show that previous estimates overestimate the potential of VA for energy efficiency in the Swedish tramp shipping. The maximum technically feasible energy efficiency potential is significantly lower than previously believed. This is due to several factors such as the fact that a relatively small percentage of the port calls (approx. 15%) have any waiting time at anchor at all and of these a large percentage (approx. 40%) are already sailing so slowly that reduced sailing speed would not lead to a reduction in fuel consumption. Also, model assumptions in previous studies have tended to mechanically overestimate the technical potential. The Delphi study shows that approx. one fifth of the maximum technically feasible energy efficiency potential can be considered realizable in a Swedish context.

The provision of shore power to ships at berth is recognized as an effective measure to reduce the external costs of maritime transport. However, the deployment and uptake of shore power technology is subject to barriers, part of which have to do with insufficient economic incentives for providers and users. Regulatory proposals in the EU have targeted liner shipping segments to be covered by a shore power mandate. There is much less discussion and research focused on other segments of shipping, though these represent a significant share of at-berth emissions. This study uses maritime traffic data and a relatively simple modelling framework to analyse whether public investments in shore power deployment, coupled with added incentives to shipowners, could be socio-economically beneficial. The analysis is focused on maritime traffic in the Swedish port network, but the main findings can likely be generalized beyond this context. We find that investing in (or mandating) the provision of shore power in ports can be socio-economically beneficial also when aimed at segments typically classified as non-liner (or “tramp”). The results do not however indicate that network-wide deployment of shore power is justifiable, but rather that care must be taken to determine the cost-efficient size of the network as well as to design the network of shore power deployment in ports so as to reap benefits of network effects. We also find that the pricing of shore power access has a major impact on expected uptake and consequently on whether or not shore power investments yield benefits in proportion to costs. Crucially, we find that unregulated profit-maximizing pricing by ports leads to significant welfare losses by suppressing take-up among shipowners.

The objective of this paper is to provide empirical insights into how shipowners’ fleet deployment decisions are affected by changes in vessel-specific voyage costs. Voyage cost components which are fixed with respect to sailed distance, e.g., port charges or other infrastructure fees, may significantly influence the competitiveness of a maritime transport service, for instance if the level of such costs necessitate a very high degree of capacity utilization. We investigate empirically the effect of charges on the deployment and utilization of vessels in short-sea shipping by using the most recent reform of the Swedish fairway dues system as a natural experiment. Exploiting a stepwise differentiation of fees with respect to size, we utilize a regression discontinuity approach to elicit plausibly causal effects of increased fees on the deployment and utilization of vessels. The results show that increased voyage costs in the form of raised charges lead to affected vessels being deployed on fewer calls but with a slightly higher degree of capacity utilization. Heterogeneity analyses reveal estimates for port calls are larger for small shipowners and for vessels in high-frequency traffic. Overall, the results of the study highlight that charges levied on ships affect the supply structure of short-sea shipping by inducing shipowners to mitigate increased costs through adjusted deployment strategies.

The objective of this paper is to provide empirical insights into how shipowners’ fleet deployment decisions are affected by changes in vessel-specific voyage costs. Voyage cost components which are fixed with respect to sailed distance, e.g., port charges or other infrastructure fees, may significantly influence the competitiveness of a maritime transport service, for instance if the level of such costs necessitate a very high degree of capacity utilization. We investigate empirically the effect of charges on the deployment and utilization of vessels in short-sea shipping by using the most recent reform of the Swedish fairway dues system as a natural experiment. Exploiting a stepwise differentiation of fees with respect to size, we utilize a regression discontinuity approach to elicit plausibly causal effects of increased fees on the deployment and utilization of vessels. The results show that increased voyage costs in the form of raised charges lead to affected vessels being deployed on fewer calls but with a slightly higher degree of capacity utilization. Heterogeneity analyses reveal estimates for port calls are larger for small shipowners and for vessels in high-frequency traffic. Overall, the results of the study highlight that charges levied on ships affect the supply structure of short-sea shipping by inducing shipowners to mitigate increased costs through adjusted deployment strategies.

EU:s färdplan ”Fit for 55” innehåller fyra delar som påverkar sjötransporter 1) utvidgningen av utsläppshandelssystemet (EU ETS) till sjöfarten, 2) det förändrade energiskattedirektivet (ETD) som innebär ett slut på skattefrihet för sjöfartsbränsle, 3) ”FuelEU Maritime” som innebär en växthusgasintensitetsstandard för sjöfartsbränsle och 4) krav om tillhandahållande av infrastruktur för bunkring av alternativa bränslen och el. Effekterna av 1) och 2) på kostnader för svenska godstransporter uppskattas, utgående från huvudscenariot (EU-kommissionens förslag) och tre scenarier med alternativa utformningar av EU ETS och ETD. Scenarierna utgår ifrån ett statiskt tidsperspektiv. De sannolika effekterna av 3) och 4) redovisas utifrån befintliga konsekvensanalyser. 

EU-kommissionens förslag att inkludera fartyg med en bruttodräktighet på minst 5 000 i EU ETS beräknas täcka enbart 78 procent av koldioxidutsläppen. Problemet ökar om aktörer får incitament att i högre grad använda sig av fartyg med en bruttodräktighet under 5 000. En rekommendation är därför, åtminstone på sikt, att även fartyg med mindre bruttodräktighet bör inkluderas i EU ETS. De beräknade bränslekostnadsökningarna till följd av EU ETS varierar mellan fartygssegmenten (11–42 procent inom det Europeiska Samarbetsområdet EES). Bränslekostnadsökningarna är lägre för ETD (sex procent i alla fartygssegment). De samlade bränslekostnadsökningarna till följd av EU ETS och ETD beräknas ligga i intervallet 17–48 procent för trafikering inom EES och 5–21 procent till/från EES. 

Modelleringar med den svenska nationella godstransportmodellen Samgods indikerar att de beräknade bränslekostnadsökningarna för sjötransporter enbart leder till små överflyttningar till de landbaserade trafikslagen. Det visas att EU ETS-tröskelvärden på minst 5 000 respektive minst 400 bruttodräktighet leder till olika anpassningar när det gäller val av fartyg. De högre bränslekostnaderna för sjötransporter beräknas inte påverka företagens samlade logistikkostnader i stor utsträckning eftersom bränslekostnadsökningarna är små relativt andra kostnadskomponenter och att anpassningar till högre kostnader leder till att kostnadseffekten dämpas.

EU’s roadmap “Fit for 55” comprises four parts that affect maritime transport 1) Extension of the Trading System (EU ETS) to shipping, 2) changed Energy Tax Directive (ETD) which means an end to tax exemption for marine fuel, 3) FuelEU Maritime which involves a greenhouse gas intensity standard for marine fuel and 4) requirements for provision of infrastructure for bunkering of alternative fuels and electricity. The effects of 1) and 2) on costs for Swedish freight transport are calculated for the main scenario (EU Commission's proposal) and three alternative scenarios. The scenarios are based on a static time perspective. Effects of 3) and 4) are presented based on existing analyses. 

The Commission's proposal to include ships with a gross tonnage of at least 5 000 in the EU ETS covers only 78 percent of the CO2 emissions. The problem increases if actors are given incentives to make greater use of ships that are not covered by the EU ETS. A recommendation is therefore that, at least in the long term, also ships with a lower gross tonnage than 5 000 should be included in the EU ETS. The estimated fuel cost increases due to EU ETS differ between segments (11–42 percent in European Economic Area EEA) while the cost increase due to the ETD is six percent in all segments. 

Modeling with the Swedish national freight model indicates that the calculated fuel cost increases for sea transports do not lead to a major modal shift. EU ETS thresholds of at least 5 000 respectively 400 gross tonnage lead to different adaptations in terms of choice of ships. The higher fuel costs for maritime transport are not calculated to affect the total logistics costs to a large extent because these cost increases are small relative to other costs and the adaptations to the higher fuel costs lead to a dampening of the cost effect.

Sjöfartsverket har gett VTI i uppdrag att granska ett förslag till ny modell för uttag av farledsavgifter, ett förslag som Sjöfartsverket tagit fram och som ska gälla från den 1 januari 2023. Förslaget förutsätts vara intäktsneutralt, det vill säga att tarifferna i det nya förslaget ska generera lika stora intäkter som de totala intäkterna ur det nuvarande systemet. I uppdraget ingår inte att studera några effekter av förändrade lotsavgifter. Uppdraget består av två delmål: 

1) VTI ska genomföra en oberoende konsekvensanalys av förslaget till reviderade farledsavgifter. Mot bakgrund av resultaten i Merkel m.fl. (2021) ska de samlade förändringar som Sjöfartsverket föreslår testas, med betoning på Sjöfartsverkets intäktsmassa och farledsavgifternas fördelning mellan handelssjöfartens olika segment. 

2) VTI ska analysera förslaget ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Mot bakgrund av de studier som VTI genomfört rörande effekter av avgiftsförändringar på sjöfartens trafikering i svenska hamnar ska eventuella effekter på anlöp (trafikeringseffekter) och trafikslagsval för godstransporter (överflyttningseffekter) redovisas. Därtill ska VTI analysera vilka övriga fördelningseffekter som väntas orsakas av förslaget, inklusive effekter på inlandshamnar och olika näringsgrenar. 

Tillvägagångssättet för konsekvensanalysen beskriven i delmål 1 bygger vidare på det arbete med konsekvensanalyser som tidigare gjorts av VTI, där en beräkningsmodell konstruerats för att följa upp förväntade effekter av avgiftsförändringar. Tillvägagångssättet för att analysera effekter på trafikering, eventuella överflyttningseffekter och fördelningseffekter i delmål 2 är att sammanställa relevanta resultat från tidigare studier och tillämpa dessa på Sjöfartsverkets förslag till reviderad avgiftsmodell.

Syftet med denna PM är att kartlägga huruvida och på vilket sätt allmänna hamnar i Sverige miljödifferentierar sina avgifter. Detta görs för att bättre förstå dagens situation samt att undersöka vilken eller vilka delar av avgiften som är differentierad och vilken innebörd detta kan ha för redare som uppfyller respektive inte uppfyller ställda krav på fartygs miljöprestanda. 

Kartläggningen visar att majoriteten av de allmänna hamnarna i Sverige tillämpar någon form av miljödifferentiering i bestämmandet av avgifter och taxor för anlöpande trafik. Miljödifferentieringen hamnarna emellan är dock inte samordnad. Som bas för miljödifferentieringen används en rad olika index och kriterier kopplade till fartygs miljöprestanda. Även rabattnivåerna som kan erhållas skiljer sig åt, även om många hamnar har valt att ha liknande nivåer. På grund av den bristande samordningen är det svårt att jämföra de olika hamnarna med varandra. 

Genomgången visar att drygt hälften av de allmänna hamnar som tillämpar miljödifferentierade avgifter använder sig av indexen Clean Shipping Index (CSI) eller Environmental Ship Index (ESI). Andra förekommande varianter är att hamnar utgår från äldre certifikatsystem för kväveoxid- och svaveloxidreduktion. Vissa hamnar ger rabatt om fartygen använder LNG för framdrift och/eller tillhandahåller miljödifferentierade fartygsavgifter och gör det billigare för redare om de kopplar upp fartyg till landansluten el. Det förekommer även investeringsstöd som åtgärd för att ge incitament för fartygen att ställa om, förutsatt att fartyget fortsätter att trafikera hamnen. 

Sammanfattningsvis pekar kartläggningen på att viss likriktning råder i hur avgifter miljödifferentieras, framför allt i de stora allmänna hamnarna. Det råder dock fortfarande en brist på koordinering, vilket visas av att många av de hamnar som tillämpar miljödifferentiering gör detta med olika baser för beräkning av rabatter. Dessutom tillämpar långt ifrån alla hamnar ett system som är kompatibelt med rabattsystemet för de statliga farledsavgifterna.