Oavsett utvärderingsgrund hanterar upphandlare, såsom en regional kollektivtrafikmyndighet (RKM), en avvägning mellan pris och kvalitet. Med utvärderingsgrunderna pris och kostnad styrs denna avvägning genom nivån på minimikrav (skallkrav), där högre nivåer vanligtvis ger högre produktionskostnad och högre anbud. Kvalitetskraven riskeras dock att sättas alltför lågt eller högt eftersom upphandlaren inte på förhand vet hur kostnaden och konkurrensen påverkas. Denna problematik kan undvikas med utvärderingsgrunden Bästa förhållande mellan pris och kvalitet (BPK), med vilken upphandlaren inkluderar en eller flera kvaliteter i anbudsutvärderingen. Denna studie undersöker hur svenska RKM:er tillämpar utvärderingsgrunden BPK samt hur detta har förändrats över tid. Syftet är att identifiera hur dessa RKM:er kan förbättra sina tillämpningar av BPK och på så vis uppnå bättre kollektivtrafik för pengarna. Möjligheten till förbättring inom detta område identifieras dels genom att undersöka skillnader mellan hur olika RKM:er tillämpat BPK, dels genom att relatera observationerna till den vetenskapliga litteraturen och myndighetsrapporter på ämnet. I studien undersöks även hur olika aktörer inom den svenska bussbranschen uppfattar BPK samt drivkrafter i valet av utvärderingsgrund. 

Studien är i huvudsak en dokumentanalys av information som beskriver RKM:ernas val och utformning av utvärderingsgrund i förfrågningsunderlagen. I denna kartläggning undersöks bland annat vilka kvalitetsdimensioner som ingår i utvärderingen, hur pris och kvalitet vägs samman, och utvärderingsprocess. Som komplement till dokumentanalysen genomförs dels ett antal intervjuer om hur bussbranschens aktörer uppfattar BPK, dels en statistisk analys av drivkrafter för valet av utvärderingsgrund. För kartläggningen sammanställs information om upphandlingar under perioden 2015-2021, vilka adderas till ett tidigare datamaterial över nära samtliga svenska bussavtal aktiva 2015. Det tidigare datamaterialet inkluderar avtal upphandlade så tidigt som 2006. Därmed kan förändringar i RKM:ernas tillämpning av BPK studeras med en lång tidsserie. 

Trafikverket har återkommande fått kritik för brister i förutsättningarna för att följa upp verksamhetens kostnader och utförda arbete. Dessa brister begränsar dels riksdagens och regeringens förutsättningar för att fatta välgrundade beslut avseende Trafikverket och den nationella transportinfrastrukturen, dels myndighetens interna verksamhetsutveckling och styrning. Mot bakgrund av detta har Trafikverket initierat flera stora och kostsamma utvecklingsprojekt för nya systemstöd och förbättrad informationshantering. Denna rapport syftar till att ge en aktuell beskrivning och bedömning av Trafikverkets digitala infrastruktur för central uppföljning av kostnadskontroll i investerings- respektive underhållsverksamheten. VTI har utfört kartläggningen på uppdrag av Trafikanalys.  

Trafikrelaterad mikroplast, det vill säga däckslitage, polymermodifierad bitumen och slitage från vägmarkeringar, är en av de största källorna till utsläpp av mikroplast i miljön. Vägmarkeringar som källa till mikroplast är ett relativt outforskat område och kunskapsluckorna är fortfarande stora kring slitagemängd, koncentrationer i olika miljöer och risker för människor och miljö. Det saknas dessutom kunskap på kommunal nivå kring vilken typ av vägmarkeringsmaterial som används, hur mycket material som köps in, och vad det kostar, liksom hur man säkerställer att markeringarna lagts ut på ett korrekt sätt, att tjockleken är korrekt, samt hur ofta uppföljning bör ske för att säkerställa att markeringarna fortfarande uppfyller sina funktionskrav.

För att öka kunskapen hos kommunala och statliga väghållare initierades detta projekt. Målet har varit att ta fram en lättillgänglig och användbar handledning som bygger på fem olika ämnesområden: upphandling och regelverk; utformning och design; materialegenskaper; utläggning och underhåll; samt övriga åtgärder. Ett första utkast av handledningen presenterades på en workshop med ett femtiotal representanter från Trafikverket, entreprenörer, kommuner, Transportstyrelsen, branschen, samt deltagare från Statens vegvesen (Norge) och Vejdirektoratet (Danmark). Syftet med workshopen var att diskutera handledningens utformning och innehåll utifrån olika aktörers behov. En sammanfattning av diskussionerna presenteras i rapporten.

Denna rapport är utformad som ett komplement till handledningen och erbjuder en fördjupning inom de fem ämnesområdena. Rapporten innehåller först en del med bakgrundsinformation med gällande standarder och regelverk, vanliga funktionsparametrar och begreppsdefinitioner, samt en beskrivning av olika typer av vägmarkeringar. Därefter presenteras detaljerad information kring fyra olika typer av vägmarkeringsmaterial: termoplastiska material, vattenbaserad färg, kallplast och vägmarkeringstejp. För- och nackdelar hos olika material, polymerinnehåll och materialens klimatpåverkan diskuteras. Därefter presenteras de vanligaste slitageprocesserna för olika typer av vägmarkeringar. Slutligen redovisas olika åtgärder, kopplade till de fem ämnesområdena i handledningen, som både på kort och lång sikt skulle kunna minska slitaget av vägmarkeringar och därmed reducera spridningen av mikroplast.

Traffic-related microplastics from tire wear, polymer-modified bitumen, and road marking wear are among the largest sources of microplastic emissions. Road markings as a source of microplastics remain a relatively unexplored area, with significant knowledge gaps regarding wear rates, concentrations in different environments, and associated risks for humans and ecosystems. Furthermore, municipalities often lack information on what types of road marking materials they use, procurement volumes and costs, as well as methods for ensuring proper application, correct thickness, and necessary follow-up inspections to maintain performance. 

To improve knowledge among road authorities, this project developed a practical action plan covering five key areas: procurement and regulations; design and execution; material properties; application methods, preparation, and technology; and general measures. A draft of the action plan was presented at a workshop with around 50 representatives from the Swedish Road Administration (Trafikverket), the Swedish Transport Agency (Transportstyrelsen), the Norwegian Public Roads Administration (Statens vegvesen), the Danish Road Directorate (Vejdirektoratet), contractors, municipalities, and the road marking industry. The workshop helped refine the plan based on stakeholder needs, and a summary of discussions is included in this report. 

This report serves as a complement to the action plan, offering a deeper analysis of the five areas. It begins with extensive background information on relevant standards and regulations, key functional parameters, and definitions, followed by an overview of different types of road markings. It then provides a detailed examination of four main road marking materials: thermoplastics, water-based paint, cold plastic, and road marking tape, discussing their advantages, disadvantages, polymer content, and climate and environmental impact. The report also explores common wear mechanisms and presents various strategies—aligned with the plan’s five focus areas—that could reduce road marking wear and, in turn, reduce microplastic contamination. 

Förseningar och kostnadsöverskridanden präglar många infrastrukturprojekt. Ändå har Trafikverket, likt föregående förvaltare av den nationella infrastrukturen, återkommande kritiserats för bristfällig uppföljning och analys av dessa utfall. I denna rapport undersöks Trafikverkets organisation och styrning av myndighetens verksamhetsutveckling som möjliga rotorsaker till de bestående bristerna gällande informationstillgång. Frågan har aktualiserats efter en kartläggning av Trafikverkets systemstöd för kostnadskontroll. Kartläggningen visade att Trafikverket bedriver ett omfattande förändringsarbete inom detta område, men att även utvecklingsprojekten som ska bidra till ökad kostnadskontroll präglas av förseningar, fördyrningar och överskattade nyttor.

Vi har intervjuat representanter för Trafikverkets centrala utvecklingsportfölj, som hanterar de största projekten, samt de sex verksamhetsområdenas lokala utvecklingsportföljer. Intervjuerna ger insikt i hur portföljerna är organiserade och styrs, samt hur utvecklingsprojekt styrs från att de initieras och förbereds till att de genomförs och avslutas. För att beakta att verksamhetsutvecklingen har många mål har intervjuerna inte avgränsats till utveckling av informationshantering för kostnadskontroll. Observationerna tolkas med utgångspunkt i agentteori med särskilt fokus på olika aktörers mål, information och incitament.

Trafikverkets verksamhetsutveckling har präglats av svag styrning när det gäller prioriteringar mellan myndighetens många mål. Vi finner att respektive utvecklingsportfölj därmed har fått ett för stort handlingsutrymme att nedprioritera gemensamma nyttigheter, såsom bättre informationshantering för kostnadskontroll. Från och med 2024 har Trafikverket dock tydliggjort sina mål och prioriteringar. Vi ser också att sponsorer och styrgrupper för utvecklingsprojekt ofta är för passiva i sin styrning av projekten. Dessa roller innehas vanligen av chefer i höga positioner, som visserligen har ett starkt mandat över resurser men också kan ha för lite tid för dessa åtaganden. Vi noterar även att Trafikverket har inlett en ekonomisk åtstramning av verksamhetsutvecklingen. Detta har lett till ökad samordning och tydligare prioriteringar, men riskerar samtidigt att begränsa utvecklingen av informationshanteringen och kostnadskontrollen.

Delays and cost overruns characterize many infrastructure projects. Nevertheless, the Swedish Transport Administration (Trafikverket) has been repeatedly criticized for inadequate monitoring and analysis of these outcomes. This report examines the Administrations organization and governance of its internal development projects as potential root causes of the persistent shortcomings in information availability. A recent report highlights that several of the agency’s initiatives for improving cost controls are also characterized by delays, increased costs, and overestimated benefits. 

We have conducted interviews with representatives from the Administrations central and local portfolios for internal development projects. The interviews provide insights into how the portfolios are organized and governed, as well as how development projects are managed from their initiation to implementation. To examine the development of information management in the context of other objectives, the interviews were not limited to this issue, except for one supplementary interview addressing specific projects related to cost control. The observations are interpreted through the lens of agency theory, emphasizing the goals, information, and incentives of different actors.

Our findings indicate that the Administrations organizational development has suffered from weak governance and monitoring regarding prioritization among its broad set of objectives. We find that the portfolios have had too much freedom to prioritize local over collective areas of development, such as information management for cost control. As of 2024, the Administrations goals and priorities have been clarified. We also find that the project sponsors and steering committees tend to be too passive for effective project governance. This may be due to these roles being assigned to senior managers who have useful mandates regarding resources but lack sufficient time. Furthermore, the Administration has initiated financial austerity measures, which have improved coordination and prioritization. However, this reduction in funding may also slow the pace of improvements in information management and cost control.

Handledningen är tänkt att fungera som ett stöd för statliga och kommunala väghållare i arbetet med upphandling, beställning, uppföljning och kontroll av vägmarkering, med målet att minska slitage av vägmarkeringar och därigenom minska utsläppen av mikroplast till miljön, genom att lyfta fram och synliggöra möjliga åtgärder är förhoppningen att handledningen kan bidra till såväl ekonomiska som miljömässiga vinster.

Trafikrelaterad mikroplast, det vill säga däckslitage, polymermodifierad bitumen och slitage från vägmarkeringar, är en av de största källorna till utsläpp av mikroplast i miljön. Vägmarkeringar som källa till mikroplast är ett relativt outforskat område och kunskapsluckorna är fortfarande stora kring slitagemängd, koncentrationer i olika miljöer och risker för människor och miljö. Det saknas dessutom kunskap på kommunal nivå kring vilken typ av vägmarkeringsmaterial som används, hur mycket material som köps in, och vad det kostar, liksom hur man säkerställer att markeringarna lagts ut på ett korrekt sätt, att tjockleken är korrekt, samt hur ofta uppföljning bör ske för att säkerställa att markeringarna fortfarande uppfyller sina funktionskrav.

För att öka kunskapen hos kommunala och statliga väghållare initierades detta projekt. Målet har varit att ta fram en lättillgänglig och användbar handledning som bygger på fem olika ämnesområden: upphandling och regelverk; utformning och design; materialegenskaper; utläggning och underhåll; samt övriga åtgärder. Ett första utkast av handledningen presenterades på en workshop med ett femtiotal representanter från Trafikverket, entreprenörer, kommuner, Transportstyrelsen, branschen, samt deltagare från Statens vegvesen (Norge) och Vejdirektoratet (Danmark). Syftet med workshopen var att diskutera handledningens utformning och innehåll utifrån olika aktörers behov. En sammanfattning av diskussionerna presenteras i rapporten.

Denna rapport är utformad som ett komplement till handledningen och erbjuder en fördjupning inom de fem ämnesområdena. Rapporten innehåller först en del med bakgrundsinformation med gällande standarder och regelverk, vanliga funktionsparametrar och begreppsdefinitioner, samt en beskrivning av olika typer av vägmarkeringar. Därefter presenteras detaljerad information kring fyra olika typer av vägmarkeringsmaterial: termoplastiska material, vattenbaserad färg, kallplast och vägmarkeringstejp. För- och nackdelar hos olika material, polymerinnehåll och materialens klimatpåverkan diskuteras. Därefter presenteras de vanligaste slitageprocesserna för olika typer av vägmarkeringar. Slutligen redovisas olika åtgärder, kopplade till de fem ämnesområdena i handledningen, som både på kort och lång sikt skulle kunna minska slitaget av vägmarkeringar och därmed reducera spridningen av mikroplast.

Traffic-related microplastics from tire wear, polymer-modified bitumen, and road marking wear are among the largest sources of microplastic emissions. Road markings as a source of microplastics remain a relatively unexplored area, with significant knowledge gaps regarding wear rates, concentrations in different environments, and associated risks for humans and ecosystems. Furthermore, municipalities often lack information on what types of road marking materials they use, procurement volumes and costs, as well as methods for ensuring proper application, correct thickness, and necessary follow-up inspections to maintain functionality. 

To improve knowledge among state and municipal road authorities, this project developed a practical action plan covering five key areas: procurement and regulations; design and layout; material properties; application and maintenance; and general measures. A draft of the action plan was presented at a workshop with around 50 representatives from the Swedish Road Administration (Trafikverket), the Swedish Transport Agency (Transportstyrelsen), contractors, municipalities, the road marking industry and Nordic Road authorities (Statens vegvesen and Vejdirektoratet). The workshop helped refine the plan based on stakeholder needs, and a summary of discussions is included in this report. 

This report serves as a complement to the action plan, offering a deeper analysis of the five areas. It begins with extensive background information on relevant standards and regulations, key functional parameters, and definitions, followed by an overview of different types of road markings. It then provides a detailed examination of four main road marking materials: thermoplastics, water-based paint, cold plastic, and road marking tape, discussing their advantages, disadvantages, polymer content, and climate and environmental impact. The report also explores common wear mechanisms and presents various strategies—aligned with the plan’s five focus areas—that could reduce road marking wear and, in turn, reduce microplastic contamination. Many of these strategies could also lead to cost savings by extending the lifespan of road markings and thereby reducing the material consumption.

Theoretical work on auctions has shown conceptual benefits of awarding contracts to the bidder offering the best combination of price and quality, rather than the lowest bidder. Correspondingly, EU policy on public procurement promotes such multi-criteria bid evaluation, which is already common in Europe. However, very few empirical studies have examined the effects of this policy. This study analyses panel data on monitored quality in Swedish public bus service contracts awarded using either mechanism. We do not find that the studied implementations of award mechanisms perform differently and conclude that the superiority of the currently promoted mechanism remains uncertain.

Trafikverket har upprepade gånger fått kritik för brister i förutsättningarna för att följa upp verksamhetens kostnader och produktivitet. Dessa brister begränsar dels riksdagens och regeringens möjlighet att fatta välgrundade beslut avseende Trafikverket och den nationella transportinfrastrukturen, dels myndighetens interna styrning och verksamhetsutveckling. För att åtgärda dessa brister har Trafikverket initierat flera stora och kostsamma utvecklingsprojekt för nya systemstöd och förbättrad informationshantering. Denna rapport syftar till att ge en uppdaterad beskrivning och bedömning av Trafikverkets digitala infrastruktur för central uppföljning av kostnadskontroll i investerings- respektive underhållsverksamheten. Kartläggningen bygger på intervjuer med projektledare och förvaltare av systemstöd, styrdokument och egna observationer av systemen. VTI har utfört kartläggningen på uppdrag av Trafikanalys.

Vi finner att Trafikverket bedriver flera initiativ som kan innebära betydande förbättringar för central uppföljning av verksamheten och kostnadskontroll. Av särskild vikt är två nya systemstöd, Gemensamt underhållsstöd (Gus) och Ekonomisk kontraktsuppföljning (EKU), som samlar information om utfört arbete och utbetalningar, ökad användning av datalager med information från olika system, samt arbetet med att harmonisera begreppsstrukturen till en gemensam informationsmodell. Vi finner dock att dessa initiativ, samt flera andra i kartläggningen, har stött på svårigheter i implementeringsfasen och drar ut på tiden. Att sammanställa information över flera investeringsåtgärder eller underhållskontrakt är fortfarande svårt och resurskrävande. Vi finner att det ställer höga krav på Trafikverkets styrningsförmåga att föra de pågående förbättringsinitiativen i mål och integrera dem i en välfungerande helhet.

The Swedish infrastructure manager Trafikverket has repeatedly received criticism for lacking the necessary conditions to monitor the agency's output, outcomes, and costs. These shortcomings limit both the Parliament's and the Government's ability to make well-informed decisions regarding Trafikverket and the national transport infrastructure, as well as the agency's internal management and operational development. To address these issues, Trafikverket has initiated several large and costly development projects for new IT systems and improved information management. This report aims to provide an updated description and assessment of Trafikverket’s digital infrastructure for central monitoring of cost control in its construction and maintenance operations. The survey is based on interviews with managers and project leaders for a selection of prioritized IT systems, governing documents and observations of the systems. The survey was conducted by VTI on behalf of Transport Analysis.

We find that Trafikverket is undertaking several initiatives that could lead to significant improvements in central monitoring of operations and cost control. Of particular importance are two new IT systems that gather information on completed work and payments, increased use of data warehouses for storing and accessing information from various systems, and efforts to harmonize the terminology structure into a common information model. However, we find that these initiatives, like several others identified in the survey, are delayed and have faced difficulties in the implementation phase. Compiling information across multiple investment projects or maintenance contracts remains difficult and resource-demanding. We find that significant effort is required from Trafikverket's internal governance to complete ongoing improvement initiatives and integrate them into a well-functioning whole.

Although most public procurements involve decisions concerning bundling, only a limited body of empirical research guides policy on this matter. In this paper, we examine the cost effects of bundling in the competitive tendering of highway pavement replacement with hot-mix asphalt. For this we use linear regression on data from a comprehensive sample of such contracts procured by the Swedish infrastructure manager (IM) during the 2012–2015 period. We find that bundling affects the procurer's cost in multiple and partly counteracting ways. Our results show that economies of scale are strong but diminishing and counteracted by the costs of bundling and bundling-related factors. Overall, the findings support the Swedish IM's current bundle design but also suggest that most of the contracts are still inefficiently small. While not perfectly generalizable to other markets, the findings provide some support for the increased promotion and use of the bundling of small-scale road rehabilitation projects in the USA. Two main implications of the results are that bundling policy should emphasize proximity and similarity rather than whether the work is small in scale and that the scope for efficient bundling should be accounted for when optimizing the timing of pavement replacement.

The problem of slow productivity growth in the road construction (and wider construction) industry is well known. The present paper suggests a means for efficiency analysis in one part of this industry, namely road surface renewal in Sweden, built upon the application of Stochastic Frontier Analysis (SFA) techniques. The paper is novel in that it focuses on project level rather than firm or contractor level performance and takes the perspective of the inefficiency that may result from the way the contracts are specified by the highway agency’s pavement engineers (client side). We compare 233 renewal contracts tendered over a four-year period via the estimation of a cost frontier, with controls for heterogeneity between projects. Our results produce first estimates that expose substantive differences in the relative efficiency performance of different engineers within the Swedish highways procurement organisation (Trafikverket); with indicative savings of around €40 m out of a total road renewals budget in Sweden of €200 m. We also find substantial economies of scale that could, in principle, point to further cost savings if road renewal projects can be packaged up as larger projects. These client-side savings represent potentially important sources of savings in addition to those that can be achieved through the pressure of competitive tendering on the supplier side. The paper therefore illustrates how disaggregate analysis of project level information can readily be used for revealing important information about how best to frame the procurement process and thus deliver productivity and unit cost improvements over time. © 2023, The Author(s).