Statistik från Trafikverket visar att mindre än hälften av aspiranterna blir godkända på sitt körprov. En viktig förklaring till detta är att en stor andel av körkortstagarna med underkänt prov inte förbereder sig tillräckligt inför provet. Både i forskningssammanhang och hos aktörer inom branschen har man därför efterlyst nya lösningar och verktyg för en bättre utbildningsprocess. En önskad effekt är att fler klarar körprovet och att väntetiderna för körprovet därmed kortas.

Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) frågade sig därför om ett digitalt utbildningsprotokoll skulle kunna vara en metod för att få ner antalet omprov vid uppkörning. En tid därefter inleddes arbetet med att utveckla ett sådant protokoll, först och främst genom diskussioner i en workshop med intressenter och nyckelpersoner och därefter intervjuer med handledare, trafiklärare och forskare. I det slutliga utbildningsprotokollet (DUP) ingick 15 utbildningsblock/moment där text, bilder och filmer förklarade och beskrev ett övningsområde, allt i enlighet med den nationella kursplanens mål. När målet för ett specifikt moment ansågs vara uppfyllt, det vill säga allt material var genomläst och de praktiska övningarna genomförda, skulle det godkännas av den privata handledaren eller trafikläraren.

För att undersöka hur DUP:en introducerats av trafikskolorna, hur det sedan använts och om den lett till färre omprov, genomfördes en processanalys och en effektutvärdering. Metoder som användes var enkäter samt ett register som uppdaterades varje gång en handledare anmälde att de ville delta i försöket. Trafikskolorna ansvarade för rekryteringen vilken skedde i samband med handledarnas introduktionsutbildning. Rekryteringen startade senhösten 2015 och pågick till hösten 2017 då drygt 350 handledare hade anmält sig. I början av 2017 var det enligt registerdata väldigt få som hade godkänt några moment. För att få svar på varför skickades en kort webbenkät ut till handledarna. Resultaten visade att den största andelen inte börjat övningsköra med sin elev men det fanns även handledare som hade tekniska problem. Som resultat av denna utvärdering reviderades manualen och informationsmaterial togs fram som trafikskolorna kunde använda i samband med introduktionsutbildning.

Ett år senare avslutades rekryteringen och de 369 handledare som vid denna tidpunkt registrerat sig fick en ny webbenkät som mätte effekten av DUP:en och hur den använts. Svarsfrekvensen var låg, ca 10 procent. Av svaren från 47 handledare framgick att hälften inte hade tagit del av materialet i DUP. De främsta anledningarna till det var att man hade glömt bort att man anmält intresse för att delta, att man inte hade påbörjat övningskörningen med eleven och att man ångrade sig och inte längre ville använda verktyget. Av de som hade använt sig av DUP:en, menade en tredjedel att DUP var ett stort stöd vid handledningen. Verktyget användes som en inspirationskälla till övningar men det var få som hade godkänt ett moment, det vill säga angett att momentet var slutfört. Anledningarna var bland annat att handledaren misslyckades med det, att momentet inte fullföljdes eller att man inte såg någon poäng med det. Fjorton procent av handledarna som besvarade enkäten ansåg att det digitala utbildningsprotokollet skulle bli obligatoriskt vid privat handledning. Samtidigt som flera gav positiva omdömen om DUP beskrev några handledare de problem av teknisk art som hade inträffat. Det hade underlättat om verktyget var mer anpassat för att användas som en mobilapplikation menade några handledare. Enligt denna pilotstudie fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna som använt respektive inte använt DUP under handledningen beträffande hur många omprov av kör- och kunskapsproven som krävdes för dem som fick körkortet.

Slutsatsen från detta projekt är att ett utbildningsprotokoll kan vara till hjälp för handledare men att ytterligare åtgärder behövs för att öka användningen. Rent tekniskt behöver den bli enklare att använda och detta oavsett vilket hjälpmedel man använder. Eftersom några ansåg att handboken räckte bör innehållet ses över och erbjuda sådant som en tryckt handbok inte kan förmedla lika lätt. Exempelvis feedback och flera länkar till filmer. De som deltog i pilotstudien kan inte anses vara representativa då antalet omprov var betydligt färre och antalet privat anmälda prov i princip obefintligt. Detta innebär att man måste vidta ytterligare åtgärder för att få med den grupp som kanske mest skulle behöva det stöd som en DUP kan ge. En sådan åtgärd skulle kunna vara att man inför ett obligatorium som innebär att DUP skall ingå i utbildningen. Ett annat att man förutom detta även inför ett krav på att alla moment måste vara godkända, antingen av handledaren eller trafikläraren, innan man kan genomföra körprovet. För att ytterligare förstärka värdet av DUP rekommenderar vi att användandet av DUP görs i samråd med en trafiklärare och att det blir betydligt tydligare att både handledare och trafiklärare kan godkänna moment.

Statistics from the Swedish Road Transport Administration show that less than half of learner drivers pass their driving test. An important explanation for this is that a large proportion of learner drivers who fail their test do not prepare sufficiently for the test. Researchers and professional driver trainers have therefore looked for new solutions and tools which can improve the educational process. A desired effect would be for more people to pass their driving test and thus shorten the waiting times for the test itself.

The Swedish National Association of Driver Trainers (STR) therefore wondered if a digital education protocol (DUP) could help in reducing the number of re-takes. Thereafter, the development of the protocol started. Firstly, through discussions in a workshop with stakeholders and key persons and then through interviews with supervisors, driver trainer and researchers. In the final DUP, 15 training blocks were included, where text, images and films explained and described an exercise based on the objectives of the national curriculum. Either the private supervisor or the driver trainer could approve a teaching ‘block’, when its goal was considered to be fulfilled.

In order to establish how DUP has been introduced at driving schools, how it has been used and if it has resulted in fewer re-takes, a ‘process evaluation’ and a before and after study were conducted. Methods used were surveys and a register, which was updated every time a private supervisor reported that they wanted to participate in the pilot study. The driving schools were responsible for recruiting supervisors during their introductory training. Recruitment started late autumn 2015 and lasted until autumn 2017 when more than 350 supervisors took part in the study. According to the register, there were very few participants who, at the beginning of 2017, had approved any of the blocks. In order to find out why a short survey was distributed to the group. The results showed that the large majority had not started to drive with the students, but there were also some who had technical problems. As a result of this evaluation the manual was revised, and information material was produced, which the driving schools could use in connection with supervisors' introductory training. One year later when the recruitment of new supervisors stopped and 369 had registered, a new web survey was sent out.

This survey measured the effect of DUP but also how it had been used. The response rate was rather low, about 10 percent. Of the responses from 47 supervisors, it appeared that half of them had not noticed the material in the DUP. The main reason for this was that they had forgotten that they had registered an interest in participating, that they had not started to practice driving with their students or that they had changed their minds and no longer wanted to use the tool. Of those who had used the DUP, one third said that the DUP was a great support for them. The tool was used as a source of inspiration but there were only a few who also had approved any of the blocks which would indicate that it was completed. The reasons were, among other things, that the supervisor was unable to use it for technical reasons, that the block was not completed and/or that they saw no point in it. Fourteen percent of the supervisors who answered the survey considered that the DUP should become mandatory for private driver training. While several gave positive feedback on the DUP, some supervisors described the technical problems that had occurred. Some of the supervisors argued that it should be adapted to the mobile phone. The result from this pilot study did not find any significant difference between the groups who used it or those who did not when it came to how many ‘re-tests’ the learner driver had to take before getting his/her license.

The conclusion from this project is that a training protocol, i.e. DUP, can be helpful for supervisors but that further actions are needed to increase its use. Technically, it needs to be easier to use, no matter which application is being used. Since some considered that the manual was enough, the content should be reviewed and offer such things that a printed manual cannot offer as easily. For example, feedback and links to movies. However, those who participated in this pilot project cannot be considered representative, since the number of ‘re-tests’ was considerably smaller and the number of privately reported tests was virtually non-existent. This means that further actions are needed to attract the group that might be most in need of the support that a DUP can provide. For instance, making DUP a mandatory requirement, which means that DUP must be included in the education. In addition, it is suggested that all blocks must be approved, either by the supervisor or a driver trainer, before a learner driver can registered for the driving test. In order to further strengthen the value of DUP, we recommend that the use of DUP is done in consultation with a driver trainer and that it becomes much clearer that both supervisors and teachers can approve parts.

To reduce car usage, several strategies are needed, one of which focuses on social psychological factors. The aim of this study was to predict and explain bus usage using the theory of planned behaviour and the transtheoretical model of change in a sample of 983 residents. The study also evaluated the effect of providing a group of regular car users (n = 34) with a free travel pass, to be used on busses and trains in the region. A regression analysis showed that the theory of planned behaviour (TPB) explained 26% of the variance in intention to use the bus, increasing to 59% when past behaviour was added. The use of the free travel pass resulted in a more positive attitude towards bus usage, with a large number having either changed or having started to change their behaviour. When the same people were contacted three months later, 50% still used public transport. The conclusion is that negative attitudes and travel habits can be altered by experience. Although, a reduction of car use can only be achieved if several measures are implemented that make car driving less attractive and sustainable modes of transport more attractive.

Tidigare kunde en handledare ha ett obegränsat antal godkännanden men i och med de nya föreskrifterna begränsades dessa till 15 stycken. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka huruvida denna begränsning har haft en effekt på den olagliga körskoleverksamheten. Ett annat viktigt syfte är att ge förslag på alternativa åtgärder för att stävja denna verksamhet. För att svara på dessa frågor har vi använt oss av tre olika angreppssätt; en registerstudie, en intervjustudie och en enkätstudie. Resultaten från intervjustudien visar att det finns en rad olika tjänster som den olagliga verksamheten erbjuder mot betalning; förfalskning av handledarintyg, handledd körträning, kunskapsprov som man filmat på plats och som andra kan få tillgång till, hjälp att svara på kunskapsfrågorna i samband med prov via en öronsnäcka och bokning av förarprov. Det vanligaste enligt de intervjuade är att man erbjuder handledning vid körträning. Hur omfattande den olagliga verksamheten är gav intervjustudien inte något entydigt svar på. Svaren varierade allt från att den är väldigt stor till liten.

Resultat från enkätstudien ger dock indikationer på att det finns en olaglig verksamhet som är relativt utbredd. På frågan om regelverket haft en positiv eller negativ inverkan på den olagliga verksamheten var de intervjuade tämligen överens om att den inte haft någon effekt alls. Argumentet var att de som idag sysslar med denna verksamhet, i varje fall den grövre, är så pass raffinerade att de säkert kommer på olika sätta att kringgå även dessa regler. Trots det fanns det några som skulle vilja se en ytterligare sänkning, även om detta inte skulle räcka för att stävja den olagliga verksamheten. Man pratade då istället om att en sänkning tydligt visar att det handlar om en privat verksamhet och inte en yrkesverksamhet. Det övergripande resultatet från studierna är att en illegal verksamhet kan rubba förtroendet för det svenska körkortet. Rapporten avslutas med 16 olika åtgärdsförslag som tillsammans kan hjälpa till att stävja den olaglig verksamhet. Detta innebär att en åtgärd inte löser problemet.

Formerly, a private driving tutor could have an unlimited number of approvals, but new regulations limit the number to 15. The overall purpose of this study is to determine whether this limit on the number of approvals for practice driving a private tutor can have has had any effect on unlawful driving school operations. Another important aim is to offer suggestions for alternative measures to curtail such activity in the driver’s training field. We have taken three approaches to addressing these issues, i.e.: a register study, an interview study, and a survey study. The results of the interview study indicate that, regarding illegal driving school activities, a host of services are available for purchase: falsified tutoring permits, private driving instructions, written examinations filmed on site and that others can access, help to pass the theoretical test by providing the correct answers via an earpiece and booking the appointment for a driving test. According to the interviewees, the most common is to offer private driving tutoring in return for payment. Opinions vary as to the scope of such unlawful activities from minor to extremely extensive in scope. However, the results of the survey study offer indications that relatively extensive unlawful activities are taking place. As to whether the regulations had a positive or negative impact on the unlawful driving school activities, the interviewees were in relative agreement that the regulations had no effect whatsoever. The argument was that those currently engaged in the illegal driving schools, or at any rate the more serious offenders, are sophisticated enough that they would surely circumvent these regulations. Despite this some of them wanted further reductions, even though they did not believe that this reduction would suffice. For them it was important to clearly demonstrate that it is a private instruction and no a professional activity. In general terms, the study identified deficiencies in the current driving licence system that could undermine confidence that Swedish driving licences have been obtained legally. The report ends with 16 different measures which could curtail unlawful activity. This means that no single measure will solve the problem by itself.

Avsikten med det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet En stark forskningsmiljö inom området hjulburna oskyddade trafikanter är att öka kunskapen om hjulburna oskyddade trafikanter och deras speciella förutsättningar i trafikmiljön för att på sikt kunna bidra till att nå det nationella hänsynsmålet med fokus på säkerhet. Syftet med denna modellrapport är att sammanfatta resultat och föreslagna åtgärder från de övriga åtta projekten inom ramen för forskningsprogrammet, men även från tidigare forskning och andra programövergripande aktiviteter, i en modell för säker cykling. Med modell avser vi i detta fall en lista över åtgärdsförslag som i enlighet med Haddons matris, utökad med förutsättningar, är riktade mot cyklisten, cykeln och trafikmiljön. För varje åtgärdsförslag finns även angivet var i händelseförloppet från förutsättningar till krasch som åtgärden bör sättas in samt vilka aktörer vi anser är lämpade att initiera och implementera åtgärdsförslagen. För att åstadkomma säker cykling visar resultaten att man måste titta på transportsystemet i sin helhet vilket i sin tur kräver samverkan mellan olika aktörer. Slutligen behövs fortsatt forskning för att kunna optimera utformningen av de olika åtgärderna och utvärdering för att säkerställa att de haft önskad effekt.

The main aim of the multi-disciplinary scientific research programme A strong research environment in the field of non-motorised vulnerable road users is to increase our knowledge of unprotected twowheeled or non-motorised road users and their special requirements in the road traffic environment. The aim being to, in the long-term, to contribute to the Swedish national road safety goals. The objective of the Model for Safe Cycling report is to summarise the results and suggested actions from the eight projects that were conducted within the framework of the research programme; a literature study; and other programme related activities, in a conceptual model based on Haddon’s matrix. With a model, in this case, we mean that a list of suggested implementation actions, structured according to Haddon’s matrix and embellished with prerequisites directed towards the cyclist, the bicycle and the road environment. Each of the suggested actions or implementation suggestions, are organised along the chain of events from the prerequisite phase to the crash phase. Stakeholders are identified for each of the suggested actions for implementation. In summary, the results suggest one must look at the (road) transport system as a whole to provide a system for safe cycling. To be able to acquire a holistic approach, cooperation between stakeholders is necessary. Finally, more research is required to find optimal solutions and designs tailored to the actions that must also be evaluated to assure that the desired effects are reached.

Från den 1 november 2009 infördes en obligatorisk riskutbildning för behörighet A och A1 (tung respektive lätt motorcykel) för att öka motorcyklisters riskmedvetenhet. Utbildningen består av två delar: Del 1 är teoretisk och del 2 praktisk. Året efter införandet genomförde VTI en utvärdering av denna utbildning för att undersöka om det skett någon förändring i synen på risktagning efter införandet av den nya riskutbildningen. Syftet med föreliggande studie är att replikera den tidigare studien för att se om utbildningen nu fått större effekt men också om det fortfarande finns brister. Till skillnad från studien som publicerades 2011, som enbart bestod av en enkätstudie, innefattade den senare studien även observationer och intervjuer med utbildningsansvariga.

On 1 November 2009 a compulsory risk education program for all students learning to ride a motorbike was introduced, in order to enhance their perception of risk. The education consists of two parts: Part 1 is theoretical and part 2 practical. The year after the introduction a study was conducted by VTI with the aim of evaluating if motorcyclists’ perception of risk has changed as a consequence of risk education. The purpose of the present study is to replicate the previous one that was carried out after the new rules were introduced to see if the education has become more effective and to see if there are still some shortcomings. Unlike the study published in 2011, which only consisted of a survey, the latter study also included observations and interviews with professionals.

Det övergripande syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida det finns skäl eller möjligheter att underlätta körkortsprocessen genom att körkortsaspiranten i sin utbildning och vid uppkörning använder en bil med automatisk växellåda. Studien hade två frågeställningar: 1) Kan körkortstagandet underlättas i och med automatisk växellåda och samtidigt ge lika eller bättre trafiksäkerhet som då körkortstagandet sker med manuell växellåda? 2) Kan förkortad utbildningstid med anledning av automatisk växellåda påverka negativt, eller kan minskat fokus på manövrering tvärtom ge större utrymme i körkortsutbildningen för ökat fokus på andra trafiksäkerhetsaspekter? Flera metoder har använts för att uppnå syftet.

Inledningsvis presenteras en kunskapsöversikt som undersökt betydelsen av automatisk växellåda i förarutbildning och uppkörning. I samma översikt ingår också en statistisk olycksanalys som jämför automatväxlade bilar med manuellt växlade bilar. Därefter presenteras en intervjustudie där fyra trafiklärare deltog och en enkätstudie riktad till 34 trafiklärare om deras syn på övningskörning med automatväxlad bil. Slutligen genomfördes en enkätundersökning riktad till 949 nyblivna körkortsinnehavare i åldern 18 till 25 år.

The overall purpose of the present study is to investigate whether there are reasons for making it easier for driver trainers, both during their education and when taking the test, to use a car with automatic transmission. The study aims to answer two questions: 1) Can learning to drive become easier with an automatic transmission and at the same time provide the same training in traffic safety as when driving a car with a manual transmission? 2) Can a shorter driver training time due to automatic transmission have a negative impact, or can a reduced focus on handling the car increase the focus on other factors related to traffic safety? Several methods have been used to achieve the purpose of this study.

Firstly, a literature review presents studies that examined the importance of automatic transmission during driver training and when taking the test. The same overview also includes a statistical accident analysis that compares automated cars with cars using a manual transmission. Thereafter, an interview study is presented, involving four traffic instructors and a survey of 34 traffic instructors on their view of training to drive with a car which have an automatic transmission. Finally, a survey was conducted including 949 people aged 18 to 25 who had just received drivers licence.

Syftet med denna undersökning var att utvärdera fortbildning för yrkesförare, delkurs 1: Sparsam körning. De övergripande frågeställningarna var: Hur har fortbildningarna genomförts? Har kraven i föreskrifterna uppfyllts? och Har eleverna nått de föreskrivna målen i utbildningen? I studien ingick två kvalitativa studier och en kvantitativstudie. De kvalitativa studierna använde sig av naturalistiska observationer och intervjuer.

Sju yrkesutbildningar observerades med hjälp utav en observationsguide. Observatören deltog inte i undervisningen. Intervjuer genomfördes med lärare på de observerade kurserna men även övriga aktörer som på ett eller annat sätt har god kunskap om YKB (Yrkeskompetensbevis) utbildningarna i landet. Den kvantitativa studien bestod av en enkätstudie som 799 personer (90 procent män) besvarade. Respondenterna var i genomsnitt 44 år gamla. De flesta som deltog i enkätstudien körde lastbil och hälften av dem hade tidigare genomgått en utbildning om sparsam körning.

The aim of this study was to evaluate periodic training for professional drivers, part 1 Eco-driving. The main objectives were: How has the training been conducted? Have the requirements of the regulations been met? and has the training program provided the participants with enough understanding of the subject? The study included two qualitative studies and one quantitative study. The qualitative studies used naturalistic observations and interviews. Seven vocational training courses were observed with the aid of an observation guide. The observer did not participate in the teaching. Interviews were conducted with instructors on the observed courses but also other actors who have a good knowledge of the training. The quantitative study consisted of a survey that 799 people (90 percent men) answered. Respondents were on average 44 years old. Most of those who participated in the survey were driving a truck.

Det övergripande syftet med den här undersökningen är att ge en djup och bred kunskapsbas rörande dagens förarutbildning. Utifrån resultaten av de fyra ingående delstudierna avser projektet i sin helhet att identifiera förändringsbehov samt bidra med förslag till förändringar och åtgärder. Flera metoder har använts för att uppnå syftet. Inledningsvis presenteras en litteraturöversikt över vilka mekanismer som ligger bakom unga körkortstagares förutsättning att bli säkra förare men också litteratur kopplat till brister och förändringsbehov i förarutbildningen. Därefter presenteras en olycksanalys av säkerhetsläget som sammanställer aktuell statistik om unga och om nyblivna förares olyckssituation och hur den har förändrats under senare år. Detta följs sedan av en sammanställning av körkorts- och provstatistik och dess utveckling över tid. I projektet ingår även en intervjustudie där elva personer intervjuades (politiker, myndighetspersoner, forskare och företrädare för trafikskolor och trafikövningsplatser). Syftet med denna delstudie var att analysera hur de ser på den nuvarande svenska förarutbildningen, samt deras egna förslag på förändringar och åtgärder. Två enkätundersökningar genomfördes. Den första riktade sig till nyblivna körkortsinnehavare i olika åldrar om deras förarutbildning medan den andra riktade sig till trafiklärare. De övergripande resultaten från denna studie visar att den allmänna diskussionen om förarutbildningen fokuserar för mycket på tid och kostnad och mindre på kvalitet, vilket inte gynnar trafiksäkerheten. Studiens rekommendationer framhäver därför att det finns behov av en mera omfattande förändring av förarutbildningen. Ett viktigt steg i detta arbete är att förbättra de pedagogiska metoderna. Dessa metoder kan sedan tillämpas inom riskutbildningarna och den mera allmänna förarutbildningen. Övriga förändringsbehov som identifierades handlar om den privata övningskörningen och en förbättrad kontakt med trafikskolan, en förbättring av kvalitén på de obligatoriska momenten, införandet av flera obligatoriska moment, kvalitetssäkring av trafikskolor och trafikövningsplatser genom ökad tillsyn och ökad samverkan mellan olika aktörer, en utveckling av förarprovet, en bättre konsensus mellan mål, innehåll/process och förarprov, en tydligare ansvarsfördelning gällande forskning och utveckling och en bättre koordinering av de olika delarna av förarutbildningen. Slutligen finns det behov av att lyfta fram förslag på ”Best practice” vilket endast kan göras om fler utvärderingar genomförs regelbundet.

The overall aim of this study is to provide a deep and broad understanding of current practice of driver training. Based on the results of four in-depth studies, the project attempts to identify the need for improvement. Furthermore, and in order to improve driver training some essential actions will be presented. Several methods have been used to achieve this aim. The report starts with a literature review looking at various aspects which can influence young driver trainer’s ability to drive safely but also literature looking at deficiencies and needs for change. The following chapter presents accident statistics which includes current data on young drivers’ accident involvement and how this has changed in recent years. That is followed by a summary of statistics on driving license tests and retests. The project also includes an interview study in which eleven professionals were interviewed (politicians, government officials, researchers and representatives of driving schools and race tracks). The purpose of this study was to discuss their views on the current driver training in Sweden but also their own suggestions for change. Two surveys were then carried out. The first was aimed at new drivers of different ages about their driver training and the other was aimed at driving instructors. The general conclusion of this study is that the general discussion of driver training focuses too much on time and cost rather than quality which does not favour traffic safety. The recommendation is therefore that there is a need for a more fundamental change of driver training. To realise this, some of the teaching methods used need to be improved. These methods can then be applied to “risk education” and to the more general driver training. Other areas which are in need for improvement focus on; private practice and a closer contact with driving schools, enhancing the quality of compulsory training and introduce more parts, more frequent quality assurance of driving schools and increased supervision and collaboration between stakeholders, a development of driving licence testing and a better consensus between the objectives, content/process and driving test, a clearer division of responsibilities regarding research and development and a better coordination of the various elements of driver training. Finally, there is a need to highlight best practice which can only be done if evaluation becomes common practice.

Kunskapen om cyklisters beteende i förhållande till trafikregler men också vad som styr samspelet med andra trafikanter är bristfällig och behöver därför förbättras. Syftet med detta projekt var därför att kartlägga och studera samband och underliggande faktorer gällande regelkunskap, regelefterlevnad och informella regler bland cyklister. Deltagarna i studien var 612 personer mellan 18 och 74 år från Göteborg, Linköping och Stockholm och rekryterades genom en webbpanel. Personerna fick svara på en enkät där de tillfrågades om bakgrund, syn på sig själva som cyklister, egen regelefterlevnad, syn på andras regelefterlevnad, kunskap om regler och om faktorer som påverkar intentionen att bryta mot regler i trafiken.

Resultaten från studien visade att deltagarnas regelkunskap var relativt god, i varje fall när det gäller beteenden som är förbjudna. De deltagare som trodde att ett visst beteende var förbjudet svarade även att de utförde detta i mindre utsträckning. Cyklister som uppgett att de vill komma fram så fort som möjligt tenderade att välja flexiblare färdvägar (till exempel cyklade på övergångsställe, trottoar/gångbana och bilväg), oavsett om det var tillåtet eller inte, och uppgav i större utsträckning att det var vanligt att de lät bli att stanna vid rödljus och stopplikt än vad de långsammare cyklisterna gjorde. Cykelöverfarter och andra korsningspunkter, övergångsställen, trottoarer och cirkulationsplatser togs upp som exempel på platser/situationer där reglerna ansågs vara oklara. Upplevd kontroll och attityd påverkade intentionen att agera ovarsamt i tre hypotetiska scenarier som beskrev hur andra trafikanter fick väja eller bromsa för att undvika att kollidera med cyklisten. Detta innebär att de som hade för avsikt att bete sig på det angivna sättet ansåg att det var lätt och tämligen ofarligt, men också att det var både rätt och bra. Den viktigaste faktorn var dock om man utfört beteendet tidigare eller ej vilket i sin tur kan ha förstärkt denna uppfattning om inget allvarligt inträffat.

Our understanding of cyclists’ behaviour in relation to rules and regulations are rather poor and the same applies to cyclists’ interaction with other road users. The purpose of this project was therefore to explore cyclists’ knowledge of traffic rules but also what determine their own compliance or noncompliance. Participants in the study were 612 people between 18 and 74 years from Gothenburg, Linköping and Stockholm and were recruited through a web panel. A survey was used which asked them about their background, view of themselves as cyclists, own self-compliance, view of others’ compliance, knowledge of rules and various factors that determine their intention to break the rules.

The results from the study showed that the participants’ regular knowledge was relatively good, at least in terms of behaviours that are prohibited. The participants who thought that a certain behaviour was forbidden also replied that they did this to a lesser extent. Cyclists who stated that they would like to arrive as soon as possible tended to choose more flexible routes (e.g. bike across pedestrian crossings, pavements and roads mainly used by vehicles), whether permitted or not. To a greater extent they also stated that they did not always stop at red lights or at stop signs. Cycle crossings, junctions, pedestrian crossings and pavements were used as examples of places/situations where the rules were considered unclear. Perceived behavioural control and attitude influenced the intention to behave according to three hypothetical scenarios which described how other road users had to break or swerve in order to avoid an accident with the cyclist. This meant that those who intended to behave in the manner indicated believed that it was easy and rather harmless, but also that it was both right and good. However, the most important factor was if they had performed the behaviour in the past, which in turn may have reinforced this view, that is if nothing serious had happened.

Under senare år har cykeln lyfts fram som ett transportmedel med många positiva egenskaper och i nationella strategidokument har det uttryckts en önskan om att cyklingen ska öka. Samtidigt poängteras att säkerheten för cyklister måste bli bättre så att en ökad cykling inte leder till fler skadade och omkomna cyklister. För att klara av att öka cyklandet utan att försämra säkerheten, behövs underlag för att fatta beslut om vilka åtgärder som behöver genomföras. Bland annat behövs bättre kunskap om sambandet mellan cykelflöde och skaderisk i olika trafikmiljöer.

I syfte att studera hur sättet att använda cykeln förändras över tid och hur cyklisters skaderisk påverkas av cykelflöde och trafikmiljön, har tre olika delstudier genomförts i det här projektet. I den första delstudien har en modell utvecklats som innehåller både färdmedelsval och destinationsval för cykel. I den andra delstudien har modeller för skaderisker hos cyklister utvecklats för olika olyckstyper och trafikmiljöer. I den tredje delstudien har interaktioner mellan olika trafikanter observerats, i syfte att studera hur dessa påverkas av nivån på cykelflödet. Sammantaget visar studierna i projektet att cykelflödet har betydelse för cyklisters olycksrisk. Högre flöden ger färre interaktioner per cyklist och lägre risk att skadas i såväl singelolyckor som kollision med motorfordon. Vi har också kunnat visa att det är möjligt att modellera färdmedels- och destinationsval för cykel såväl som att med hjälp av modeller beskriva effekter på cyklisters skaderisk. För att kunna göra bättre skattningar som mer rättvist beskriver verkligheten behövs dock ett bättre dataunderlag till modellerna, framförallt när det gäller cykelresor och beskrivning av cykelinfrastrukturen.

During the last decades, cycling has been highlighted as a travel mode with many positive qualities. The documents of Swedish national strategy reveal a trend of an increased cycling. At the same time, it is important that the safety of cyclists must be improved so that an increased cycling does not contribute to more injuries and fatalities in accidents. To cope with the increased cycling without compromising the safety, there is fore example, a need for better understanding of the relationship between the cycling flow and the injuries in various traffic environments.

In this project, three different studies were carried out to understand how the trend of cycling changes over time and how cyclists' injury risk is influenced by the cycling flow and the traffic environment. In the first study, a travel demand model has been developed that includes both mode choice and destination choice for cycling. In the second study, models for cyclists’ injury risks have been developed for different types of accidents and traffic environments. In the third study, interactions between different road users have been observed, to study how these are affected by the level of bicycle flow. Overall, the studies in this project have shown that bicycle flow is an important factor influencing cyclists’ accident risks. Higher bicycle flow corresponds to fewer interactions per cyclist and a lower risk of injury in a single bicycle accident as well as in a collision accident with motorised vehicles. We have also been able to demonstrate that it is possible to model travel choices and destination choice of cyclists and to develop models that describe cyclists’ injury risk. However, to provide better estimates, data with better quality are necessary for the model inputs, especially when it comes to the cycling and the description of cycling infrastructure.